Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1922 - Hedén, Erik: Varför bör staten straffa?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■l¾
ERIK HEDEN
Som ett sammanfattande resultat av den heta striden kan fastslås:
Thyrén har bakom sina eleganta sarkasmer gömt en begriplig
ovillighet och en häpnadsväckande oförmåga att förstå sin motståndare.
Alltså har han ännu mindre kunnat vederlägga honom, ty första
villkoret för att man skall kunna vederlägga något är att man
genomskådar det. Det har vidare klart framträtt att bakom den glatta
och flotta ytan i Thyréns Principerna för en Strafflagsreform finns
i vissa fall ett grunt och ogenomtänkt åskådningssätt, i andra fall
en oklar formulering, avpassad efter ett åskådningssätt för vilket
författaren, när han på allvar ansattes, icke vill stå.
Vad återigen Lundstedts nya system angår, så ter sig dess ena
grundtanke axiomatiskt riktig: den att straffrättens enda grundval
är samhällsnyttan. Denna tanke företräder erfarenhetens
vetenskapliga princip gentemot allehanda juridisk metafysik, att icke
rentav säga teologi.
Den andra grundtanken, den om straffrätten som moralbildande,
vilken ju Lundstedt upptagit från Hägerström, är så djupgående
och nydanande att man till en början ovillkorligt ryggar tillbaka
därför. Men så till vida har även Lundstedt därvidlag axiomatiskt
rätt att den motsatta metodens, avskräckningens, räckvidd är klart
begränsad. Frånsett de lagbrott vilka måste ske inför
offentlighetens ögon, kan den endast åstadkomma att den för brottet hågade
i vissa fall — icke alltid — uppskjuter sin gärning, tills han är
säker för upptäckt. Däremot kan man ju tveka angående
Lundstedts ytterligare sats att detta resultat är praktiskt ganska
värdelöst, emedan den brottshågade snart och ofta kan känna sig säker
för upptäckt. Man får ju taga med i räkningen att människors
feghet och bekvämlighet nog komme dem att försumma många
tillfällen, då brottet utan risk kunde ske. Dylika spörsmål kan endast
erfarenheten avgöra. Men så mycket kan tryggt sägas, att
erfarenheten alls icke obetingat talar för avskräckningsteorin.
Vi socialister hava ett särskilt gott tillfälle att pröva nämnda
teori. Mot oss ha ju stiftats vissa lagar, såsom Staaff- och
Äkarps-lagarne, vilka vårt moraliska medvetande bestämt förkastar —
terro-ristiska lagar med andra ord. Ha dessa lagar haft önskat resultat?
Det är att märka att brott mot dem i regeln äro lätta att upptäcka.
Att de avskräckt en del personer från de i dem förbjudna
handlingarne är nog möjligt. Dock visar erfarenheten att så fort en
allmännare benägenhet för dylika handlingar framträtt, så ha också många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
