Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1922 - Händelser och spörsmål - Cannesmötet - Tysklands oavhängiga socialdemokrati och arbetarklassens enighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
Vi ha återgivit denna resolution in extenso ty den med bestämmelsen om
bildandet av förut nämnda bolag var det viktigaste och enda kvarstående
resultatet av mötet. Såväl frågan om det engelsk-franska fördraget och
skadeståndsfrågan lämnades oavslutade på grund av ministerskiftet i Paris. Vi ha
förut betonat, att denna hastiga förändring inom franska republikens ledning
låter oss skönja, hur starka intressen Lloyd George kommit till livs med sina
världsekonomiplaner. Det ligger otvivelaktigt mycken sanning i alla de
förklaringar, som tidningspressen världen runt, ej minst i vårt eget land, bestått
franska ministerkrisen. Främst i raden av orsaker ställes det fransk-engelska
fördraget, som Frankrike i trenne år eftersträvat men som nu kom i en form
som ej kunde godkännas av det reaktionära blocket i kammaren. Men även om
sådana och andra orsaker spelat in får nog den väsentliga orsaken sökas i
den allmänna orosstämning, som behärskar sinnena före varje politiskt
genombrott. Iritationselement hade ej heller saknats. Hela världsopinionen hade
strax förut stämplat Frankrikes hållning i ubåtsfrägan som militärisk. Ett
så enhälligt fördömande, som då bestods Frankrike, träffar sällan ett folk
utan att få de mest vittgående följder. Den parlamentariska majoriteten följer
med skärpt misstänksamhet Briands förhandlingar i Cannes. "Skall han svika
vår sak och ge efter för påtryckningarna.’’ Men i stället för att lugnas av
klart formulerade krav, ser den framför sig ett perspektiv av en helt ny politik,
där den ej kan återfinna de vanliga råmärkena, där skadeståndsfråga och
garantifördrag sjunkit ned till detaljbestämmelser av det väldiga plan, som
skall utmätas.
Poincarés ministär är blott ännu ett övergångsstadium, ett nödvändigt steg
på den parlamentariska vägen till framdrivandet av en stark väns ter opinion.
Tysklands oavhängiga socialdemokratiska parti höll
partidag i Leipzig den 8—12 januari 1922. De
arbetande massorna väntade med spänning på
partikongressens resultat. Det hade nämligen från olika
håll förebådats, att här skulle det avgörande ordet
i fråga om möjligheterna att åvägabringa arbetareklassens efterlängtade
enighet sägas. Säkert torde det väl nu, efter Leipzigkongressens avslutning,
vara så, att de som hoppats på det förlösande ordet känna sig tämligen besvikna.
De oavhängiga själva äro emellertid synnerligen nöjda och belåtna med
kongressens prestationer. Om man får tro deras pressorgan har partidagen
varit något alldeles enastående i sitt slag. Det tyska språkets rika förråd
av superlativer utnyttjas nästan till det yttersta, när det gäller att berömma
det egna arbetet i Leipzig. Värst är Leipziger Volkzeitung, vars redaktör
Hans Block i en självbelåten ledare den 14 januari utlägger med anledning av
partidagen det oavhängiga partiets företräden framför alla andra av vanliga
dödliga bestående politiska partier. Och partiets huvudorgan Freiheit jublar
över ’’framstegets partidag", som nyktert och genomträngd av en strängt
vetenskaplig anda tagit ställning till de föreliggande viktiga frågorna.
Efter att ha tagit del av kongressförhandlingarna och deras resultat är
man — åtminstone när man befinner sig på avstånd — mest böjd för att
ställa sig ganska kritisk mot självberömmet i den oavhängiga pressen, Parti-
Tysk I ands oavhängiga
socialdemokrati och
arbetarklassens
enighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
