Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1922 - Bergman, C. G.: Hyresgästens hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
O. G. BERGMAN
stegringslagens tid har han förvärvat ett slags hävd på sitt hem i
en viss fastighet, en "hemrätt".
Det är denna socialt så lyckosamma omvälvning i tänkesättet,
som Socialstyrelsen strävar att vända tillbaka i utvecklingen. Emot
denna ståndpunkt är det i sanning välgörande att taga del av vad
redan Lagberedningen under ordförandeskap av Ivar Afzelius
yttrade år 1905 i sina motiv till förslaget till hyreslag. Det är,
som bekant, nämnda förslag, som, i huvudsak oförändrat, upphöjdes
till lag 1907 och fortfarande gäller; hyresstegringslagen är blott en
provisorisk påbyggnad till 1907 års hyreslag.
Dessförinnan måste man reda sig med de torftiga stadgandena
om hyra uti allmänna lagen av 1734. Vid den tiden och ännu fram
emot mitten på 1800-talet hade borgaren (nu i ekonomisk ställning
motsvarande ungefär en välsituerad arbetare) vanligen sitt egna
hus. Hyra i främmande hus hörde sålunda till undantagen och
brukade då omfatta huset i dess helhet. Någon motsvarighet till
senare tiders hyreskaserner fanns alltså icke och följaktligen icke
heller något behov av att reglera förhållandet mellan hyresgäster
inbördes. Borgaren ägde också sitt hus i ordets fullaste bemärkelse;
lånemöjligheterna voro också små. Nu åter är det regeln, att
äganderätten vilar på toppen av inteckningar till c :a 4/5 av husets värde,
ja, äganderätten kan vara än svagare i realiteten, då ett hus är
intecknat "upp till skorstenarne’ \ Detta förhållande har sin
betydelse, då man skall se till berättigandet av anspråket att ’Vara
herre i sitt eget hus".
Emellertid fanns i gamla lagen ett stadgande, att köp bryter lega
och detta utan rätt till skadestånd. Därav begagnade sig en
husägare, som var bunden genom långa hyreskontrakt, att i tider av
starkt stigande hyror och bostadsbrist sälja huset, ofta blott till
en bulvan, som sade upp hyresgästerna och så passade på att pressa
upp hyrorna. Detta missbruk satte man nu stopp för i hyreslagen
1907, och samtidigt avskaffades den s. k. avtalsfriheten i
hyreskontrakten på några viktiga punkter till hyresgästernas förmån.
Nu till Lagberedningens motiv, som hänföra sig till de
nyssnämnda reformerna! Man konstaterar först, att husägarne i de då
brukliga formulären sågo sig till godo stundom i en grad, som
kunde sägas göra hyresgästen dem underkastad på nåd och onåd.
Med full avtalsfrihet bleve hyresförhållandet i viss mån en
maktfråga. Men i allmänhet vore husägaren den starkare, och styrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
