Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1922 - Händelser och spörsmål - Ekonomi och vidskepelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
Man kunde ha hoppats, att den starka koliken efter f
örsluk-ningen vid fjolårets riksdag på glidtulls- och garantidekokter
skulle ha i någon mån rubbat den vidskepliga övertron på
dessa politiska patentmediciners ekonomiskt undergörande verkan även hos
kvacksalvarna själva. Men en sådan förhoppning skulle tydligen ha vilat på
ett förbiseende av det väsentliga draget i kvacksalveriets väsen, nämligen dess
oupplösliga släktskap med en outrotlig mänsklig egenskap; den skulle ha
inneburit att man tillvitade vederbörande så kränkande och med en
kvacksalvarepolitikers ställning och heder så oförenliga egenskaper som ekonomisk insikt och
förmåga att lära av erfarenheten. När denna förhoppning ändå hysts, blev
det sålunda en ambitionssak för vederbörande att utan dröjsmål avtvå den däri
liggande kränkande tillvitelsen. Till den ändan skyndade de att i olika motioner
vid årets riksdag klarlägga sin absoluta frihet från dylika ovärdiga egenskaper
och sin av ingen erfarenhet eller insikt grundade tro på patentmedicinernas
ofelbarhet.
Det gick visserligen icke för sig att påstå, att den i fjol tillagade
glidtulls-dekokten haft några goda verkningar; mot detta skulle lantmännens egen
erfarenhet ha rest sig på ett obehagligt sätt.1) Men det hade heller
inte gått an att erkänna, att patentmedicinens princip vore oriktig;
förhindrandet av verklig ekonomisk insikt och vidmakthållandet av
tullvidskepelsens politiska underverkstro hos lantmännen är den
oumbärliga förutsättningen för att stormännens och kapitalets sedan 1880-talet
bedrivna politiska exploatering av lantmännen för sina syften men till landets
och lantbrukets skada skall kunna fortsätta. Fördenskull valde man en annan
utväg: glidtullssystemet vore i "princip" riktigt, det var bara
"omständigheterna*’ som varit ogynnsamma och tillagningen av dekokten som varit litet
olämplig, men om man fortsätter med den ett år till har kroppen nog vant
sig vid den så att resultatet blir gott — Lindmans glidtullsmotion — eller
också kan man ändra dekokten en smula med bevarande av
vidskeplighetsprincipen — hrr Cederholms, Heymans, Kullenbergstorps m. fl:s motioner.
D. v. s.: dumheten är en gudsgåva, och det förhållandet, att vi i fjol råkade
missbruka den en smula vid dekoktens tillagning så att resultatet blev kolik
i stället för hälsa, bör inte hindra oss från att tillämpa den en gång till.
Den intressantaste av de användningar, gudsgåvan fått i de olika motionerna,
är måhända den, där hr Heyman föreslår tull på smak — nå, precis så heter
det ju inte, men han föreslår att riksdagen skall uppdraga åt K. M:t att
bestämma vilken smak svenska folket får ha. Det är svenska folkets "felaktiga"
smak för amerikanskt vete, hr Heyman vill åt. Han kallar denna smak "ur
nationalekonomisk synpunkt alldeles förkastlig". Själva grundtanken i den
"borgerliga" nationalekonomin och den privata företagsamheten är emellertid
denna, att människorna själva bäst förstå vad de behöva, och att den inriktning
J) Jfr "Ekonomi och politik", Tiden n:r 5—6, 1921, s. 269.
8
Ekonomi och
vidskepelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
