Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1922 - Händelser och spörsmål - Ekonomi och vidskepelse - Valutafrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
117
hårdhänt verkligheten i fjol avslöjade samma bluff, sade man även i år, att
om det inte blir garanti, blir det ingen betodlingl1)
Denna gång vart det emellertid för starkt för riksdagen; de Nannessonska
kalkylerna retade måhända mera än de gagnade, ty det må ju icke ha varit
angenämt för riksdagen att läsa i hr Sederholms spannmålstullsmotion, att den
produktionskostnadskalkyl som låg till grund för glidtullsbeslutet i fjol slog
fel på icke mindre än 10 kronor pr 100 kg., d. v. s. att riksdagen sökt diktera
ett alldeles orimligt för högt pris på brödsäd, eller att höra från hr Nannesons
egen mun att tillämpningen av produktionskostnadskalkylen för sockerbetor de
föregående åren lett till alldeles opåräknade extravinster om flera hundra
kronor pr hektar! Som sagt: en sådan påminnelse om på vilka lösa grunder
den förut beslutat bör ha varit mera retsam än angenäm och bidragit till
att riksdagen denna gång valde en ekonomiskt förnuftig utgångspunkt.
Man hade sålunda på denna punkt tillfredsställelsen att se, att riksdagen
som helhet vunnit en smula i insikt och lämnade kvacksalvarna utan stöd. Men
den darrning i knävecken, som hos det liberala partiet och den liberala pressen
ledsagade detta ståndpunktstagande, var mycket frappant. Det var ganska
tydligt, att det kostade på ordentligt att gå med på en så enkel liberal åtgärd
som den ifrågavarande. Helst hade man tydligen velat krypa i ett
kompromiss-skrymsle, där man kunde bli god vän med hela världen på en gång. Det föll
en tung sten från det liberala bröstet, då regeringen tillkännagav, att den icke
alls reflekterade på någon garanti, och att en återremiss till utskottet därför
vore onödig. Ty härmed hade man ju äntligen fått den efterlängtade
möjligheten att skylla på någon annan och själv slippa ansvaret. Regeringen tar
ansvaret, hette det befriat dagen efter i Dagens Nyheter. Det gör den nog;
men att detta skulle vara en anledning för riksdagens grupper att söka slippa
stå för sin egen röstning är svårt att se. Att bekämpa kvacksalveri är
visserligen blott en enkel medborgerlig skyldighet, men för riksdagen är gärningen i
betraktande av vad som förut varit dock så pass hedrande att den borde
vara angelägen om att hålla på att den själv står därför. Och att den är
beredd att fullfölja den även beträffande övriga motioner om patentmedicin.
Två år ha gått, sen frågan om vår valutas framtid och statsmakternas
ansvar för densamma blev på allvar aktuell inom vidare kretsar. Det
var då riksbanken befriades från skyldigheten att inlösa sina sedlar
med guld och det sista bandet klipptes av, som kunde förena våra penningars
öde med guldets. Sen dess har frågan inte lämnat oss någon ro. Vid varje
viktigt avgörande på det ekonomiska området har man ständigt fått räkna
med den oberäkneliga faktor, som heter våra penningars framtida värde.
Finansministrar som gjort upp statens budget, riksdagar som diskuterat
statstjänarnas löner, arbetare och arbetsgivare som förhandlat om löneavtal,
företagarna som planerat för produktion — alla ha varit tvungna att ta
hänsyn till en förändring i penningvärdet, om vilken man inte ens vetat, åt
*) Efter riksdagsbeslutet har ordf. i Södra Kalmar läns betodlareförening
uttalat som sin åsikt, att ; ’betodlingen på Öland kommer icke att nedläggas med
anledning av riksdagens beslut". Kunna betor växa utan garanti på Öland,
böra de kunna växa även i Skåne I
[-Valutafrågan.-]
{+Valuta-
frågan.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
