- Project Runeberg -  Tiden / Fjortonde årgången. 1922 /
140

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, maj 1922 - Lundstedt, Vilhelm: Samhället och rättsordningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

VILHELM LUNDSTEDT

handlingssätt. Men han tillintetgör betydelsen för skadeståndsrättens
utveckling av denna goda tanke, därigenom att han finner detta
syfte endast och allenast kunna motiveras av handlingens
rättsstridighet. Därmed blir tanken i själva verket på intet sätt
fruktbärande. Han kan på detta sätt med preventionssyf tet blott motivera
den redan sedan gammalt erkända regeln om ansvar för culpa.
Preventionens utomordentligt stora betydelse vid ansvar oberoende
av culpa blir icke beaktad. Också har Ussing icke haft större
framgång med sin teori, än att Stäng några år efteråt finner det
synnerligen angeläget att särskilt betona, att skadeståndsrätten icke regleras
efter något preventivt syfte. Utan det syfte, som bestämde innehållet
i skadeståndsrätten vore detta: att flytta över skadan från den
skadelidande till skadegöraren. Denna synpunkt går igenom hela
arbetet, men Stäng har aldrig försökt att motivera den. Det är en
fix idé, i vilken han låst fast hela sin undersökning ifrån början.
Denna idés förnuft svidriglfiet kan ådagaläggas. Ty naturligtvis
ligger icke saken så, att samhället har någon glädje av i och för sig
att överflytta skador genom att låta folk betala skadestånd. Önskan
att på detta sätt överflytta skador innebär endast en önskan att
göra en redan inträffad ond sak mindre ond. Men därmed är ju
också orimligt, att önskemålet i fråga på något sätt skulle kunna
höja sig i jämnbredd med syftemålet att över huvud förekomma det
onda, och ännu orimligare, att det rent av skulle undantränga detta
syfte. Naturligtvis kan ingen vid närmare eftertanke vilja hävda,
att skadeståndet saknade sådan preventiv förmåga. Antag att
skadeståndsrätten upphörde och medvetandet härom bleve allmänt. Alla
förmögenhetsrättsliga förbindelser skulle upphöra; avtal i rättslig
mening funnes icke. Utanför kriminalisationens gränser skulle
hämmande krafter saknas mot all slags skadegörelse.
Förutsättningen för både samhälls- och privatekonomi vore borta. Småningom
måste sålunda även straffrätten med sin preventionsverkan mot
brotten upphöra. Det civiliserade samhället vore absolut otänkbart.
Tankefelet hos Stäng, när han bestämmer skadeståndets syfte, är
alldeles detsamma, som när man inom straffrätten söker
straffrättens uppgift i det enskilda straffets verkningar. I båda fallen
efterforskar man verkningarne av en kraft, sedan man först förutsatt
de väsentliga verkningarne av denna kraft såsom existerande
oberoende av kraften i fråga. Man torde icke behöva ha så värst stor
aning om vetenskapen för att inse, hur snedvridna alla
undersökningar måste bli, som grunda sig på dylika fundamentala misstag.

Inom straffrätten begår man samma kardinalfel som inom
civilrätten. Man förbiser totalt betydelsen av en undersökning av syftet
med straffrätten ur samhällsnyttans synpunkt och frågar i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:10:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1922/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free