Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, maj 1922 - Lundstedt, Vilhelm: Samhället och rättsordningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
VILHELM LUNDSTEDT
hälle, vi alla leva i och genom vilket vi allena kunnat utveckla oss
över djurens ståndpunkt. Det torde icke kunna anföras några
grunder, varför människorna genom en allmän sådan åskådning
skulle vara mindre villiga att underordna sig rättsordningen, snarare
tvärtom. Och den skulle för människosläktet i gemen både i
nationerna och i det stora internationella samhället kanske bliva till den
största välsignelse. Därigenom skulle en avspänning i motsatserna
mellan de besittande och de kroppsarbetande klasserna på ett mera
lugnt och mindre förödande sätt åstadkommas. Den besittande
klassen skulle komma till insikt om, att sådana ting som äganderätt,
arvsrätt, rätt att till blott egen nytta använda sina kapital o. s. v.
icke vore några en gång för alla givna storheter utan tvärtom
måste tåla sådan jämkning, som kräves av samhällsnyttan, d. v. s.
vad som enligt den i samhället förhärskande värderingen ur
ekonomisk och humanitär synpunkt är nödvändigt för det allmännas
välfärd. Arbetarne åter skulle lära sig inse, att det icke heller
för dem gåves några absoluta rättigheter vare sig till lika fördelning
eller annat, utan att deras krav gentemot de andra i olika skeden
finge inrättas så, att deras genomförande icke skulle komma
samhällsmaskineriet att råka i olag eller alltför mycket gnissla, varav alla,
ej minst arbetarne själva, skulle bliva lidande. Men vidare skulle
genom en med verkligheten överensstämmande åskådning av rätten
själva grundlaget vara undanröjt också för dessa olycksaliga
mellan-folkliga föreställningar om den ena nationens rätt att hävda sig
emot den andra, alldeles utan hänsyn till vilka följder detta hävdande
måste medföra. Genom att upphöja vissa uppfattningar om
nationens intressen till rättsliga idéer, genom att ombilda allehanda
fullkomligt oförnuftiga, blott på djuriska instinkter beroende
vedergällnings- och revancht ankar till något så vackert, ja sublimt som
rättsföreställningar har man åstadkommit en kraftkälla för
uppehållandet och eggandet av egoismens, hämndens och hatets livsandar
bland folken. Säkert är att, hade icke den åskådning varit gällande,
att ett folk, som känner behovet av att vidga sig och öka sin makt
att komma med i solen, också har rätt därtill, må det ske på
bekostnad av andras välstånd eller icke; hade icke omvänt den åskådningen
rått, att den anfallne har rätt att obevekligt gå emot den anfallande,
ända tills denne ligger förblödd och slagen till marken, alldeles utan
hänsyn till om därvid alla samlade kulturvärden, hela
människosläktets kulturvinster skulle gå förlorade: säkert är att, hade icke
sådana rättsföreställningar behärskat människorna, så hade detta
krig varit omöjligt. Men dessa rättsföreställningar åter hava just
möjliggjorts genom tron på att nationerna såsom sådana, d. v. s.
abstrakt sett, analogt med individerna, stode rustade med dessa
mystiska rättskrafter, vilka, när de en gång på grund av inträffad
kollidering råkade i funktion, ohejdat dreve sitt spel utan att fråga
efter, om detta ledde till människornas nytta eller skada. Det är
med rättsidéerna som med elden. Så vitt vi förstå att sköta den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
