Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, maj 1922 - Dalgren, Lars: Politisk historia och kulturhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLITISK HISTORIA OCH KULTURHISTORIA
159
na blott förläna arabeskens prydnader och färgglans". Begränsar
sig historieforskningen på angivet sätt, kan den också, menar
Lamprecht, fastställa lagar för utvecklingen, som gälla med samma
säkerhet som de naturvetenskapen uppställer.
Dessa allmänna grundtankar, som här givetvis endast kunnat
antydas, har Lamprecht försökt omsätta i ett stort historiskt arbete,
"Deutsche Geschichte’ \ Han har bl. a. uppställt en ny indelning
av historien i "kulturtidsåldrar", som han betecknar med följande
ord: animism, symbolism, typism, konventionalism, individualism
och subjektivism.
Lamprecht har visserligen fått lärjungar, men i stort sett måste
man säga, att de tyska historikerna ställt sig ganska bestämt
avvisande till hans program. Ur den föga uppbyggliga polemiken
om hans verk må anföras som prov på en del motståndares skrivsätt,
att Oncken beskyllt honom för grov okunnighet och ohederligt plagiat
och att DelhrÜck direkt rått honom att lämna vetenskapen, för
vilken han visat sig oduglig och i stället övergå till journalistiken.
Sanningen kräver dock det medgivandet, att ej heller Lamprecht
sparat på de starka orden. Men av alla gräl äro som bekant de
vetenskapliga de lidelsefullaste och av dessa i sin tur de mellan tyska
vetenskapsmän.
De svenska historikerna ha i allmänhet intagit samma ståndpunkt
som sina tyska kolleger. Edéns ovan omtalade uppsats innehåller
en ganska skarp — och ofta träffande — kritik. Dock försöker
han även göra rättvisa åt det förtjänstfulla i L—s teorier. Intressant
kan ju vara att höra hans omdöme om dennes originella
periodindelning; han skriver: "Försöket att sammanfatta ett tidevarvs
hela kulturlynne i ett begrepp är endast det sista steget i arbetet
att genomtränga alla de olika grenarna av denna kultur och utforska
deras inbördes sammanhang. Det ena såväl som det andra förefaller
som en framtidstanke av fruktbärande art, om även tankens
förverkligande denna gång misslyckats genom en dogmatisk och våldsam
schematisering ".
Har vi då till sist några mera betydande verk av kulturhistorisk
art i Sverige, kulturhistorisk här taget i den betydelse ordet givits i
denna uppsats?
Utom Hans Hildebrands stora arbete "Sveriges medeltid", som väl
bör nämnas bl. a. därför att dess författare var en av de första, som
hos oss förfäktade kulturhistoriens likaberättigande med den
politiska historien (Se hans uppsats: "Historia och kulturhistoria" i
Historisk Tidskrift 1882), är väl egentligen endast att nämna Gr.
Steffens imponerande verk "Världsåldrarna" (1918 ff). Steffen,
som tydligen rönt starkt inflytande från Lamprecht, syftar till att
ge en fullständig världshistoria, så till vida att skildringen ej
inskränker sig till vissa "viktigare" folk; i stället för "här och där
sammanlänkade nationalitetsbiografier" vill han ge en "total
mänsklighetshistoria". Liksom Lamprecht strävar han även att samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
