Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, maj 1922 - Händelser och spörsmål - Guldmyntfoten och Genuakonferensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1?8
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
6) Varje stat ar ansvarig inför konventionen för sitt mynts internationella
parivärde, men äger att själv fullt fritt besluta om medlen härför.
7) Krediten skall regleras icke blott i syfte att hålla de olika staternas
mynt i paritet med varandra> utan även i syfte att förebygga skadliga
fluktuationer i guldets egen köpkraft. Det avses emellertid icke att centralbankerna
skulle bindas av några speciella regler härför; det förutsättes sålunda antagligen
i överensstämmelse med professor Cassels uppfattning — han är i Genua ledamot
av finanskommissionen — att denna fråga handlägges för sig genom särskilda
organ.
Det torde icke vara för mycket sagt, att om denna plan vinner konferensens
gillande — och det förefaller sannolikt — ett verkligt stort steg till stabila
internationella penningförhållanden är taget, efter vilket steget att även revidera
skadeståndsbestämmelserna och därigenom få en definitiv lösning genom
återställes även av Tysklands penningväsen icke "bor kunna dröja allt för länge.
Vad detta betyder, torde icke behöva närmare utvecklas; vad världshandeln
behöver för att kunna trivas och blomstra är stabilitet och säkerhet, en fast
prisnivå i varje särskilt land och fasta växelkurser mellan de olika länderna.
Det detaljerade utformandet av programmet torde vara avsett att hänskjutas
till en konferens mellan samtliga staters centralbanker, vilken skulle
sammanträda på kallelse av Bank of England; såsom plats har bl. a. nämnts Stockholm,
vilket otvivelaktigt vore en väl förtjänt honnör ät den svenska
nationalekonomiska vetenskapen för dess insatser på penningteorins område och för
denna frågas lösning.
Den fråga, som här i Sverige just nu äger intresse, är den, i vad mån
Genuakonferensens arbete kan komma att inverka på vår egen penningpolitik.
Riksbankens frihet från att inlösa sina sedlar med guld utlöper den 15 maj,
och det har allmänt antagits, att avsikten vore att denna dag återupptaga
inlösningen. Skulle Genua betinga en ändring häri? Nej. Det är fullkomligt
tydligt att guldmyntfotens återställande såsom grundval för det internationella
penningväsendet kommer att bliva det praktiskt aktuella programmet efter
Genua. Det är lika tydligt, att Sverige kommer att räknas till de länder, som
skola återupptaga inlösningen till gammalt pari, 2,480 kr. för ett kilogram guld,
och med all sannolikhet även till dem som skola gå i teten såsom guldcentra
med fri guldmarknad. Någon anledning att uppskjuta ett i och för sig gott
och nödvändigt steg kan ju under dessa omständigheter icke finnas. Däremot
skulle det säkerligen ha en mycket stor betydelse, att Sverige verkligen toge
det redan nu; "ett uns handling är bättre än ett dussin program", och det
praktiska återställandet av guldmyntfoten i ett land betyder ett fait accompli,
som i hög grad måste främja en kommande centralbankskonferens’ arbete.
Den orkeslösa läran, att "Sverige är ett litet land som ingenting betyder",
kan gott läggas på hyllan; landet betyder verkligen icke så litet, om dess
handlingar äro kloka. Det betyder just nu i denna fråga mer än något annat
land av jämförlig storlek. Ä andra sidan kan det medgivas, att inför utsikten
till en internationell konvention för guldmyntfotens återställande inom en snar
framtid frågan för Sveriges del förlorat något av sin brännande karaktär.
Men detta är en helt annan sak än att medgiva ett nytt uppskov med
guldspärrens upphävande av fruktan för följderna av att Sverige för egen del
gjorde detta. Ty en sådan fruktan är omotiverad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
