Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, maj 1922 - Händelser och spörsmål - Socialiseringsreflektioner kring margarinstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
185
verka på effektivt sätt; ty den gode politikern är visst icke alltid den gode
ekonomen, och icke heller tvärtom.
Denna skapande makt gör sig gällande överallt i det ekonomiska livet, i färd
med att resa en ny och högre samhällsorganisation. Den verkar i stat och
verkar i kommun, den verkar utanför de offentliga korporationerna. Den icke
minst betydelsefulla yttringen är kooperationen, konsument- såväl som annan.
Och överallt betingas dess livskraft av faktisk social-ekonomisk överlägsenhet.
Lantmannakooperationen t. ex. undantränger den privata handelsverksamheten
precis så långt som den kan bättre tillgodose producenter och konsumenter.
Längre kommer den icke. Det är väl sant, att det icke är lika lätt att
gentemot privatkapitalismen avgränsa producentkooperationen av olika
typer som konsumentkooperationen. Men det vore dock oriktigt att
undantaga den. Det förefaller, som om det dock skulle vara
möjligt att finna ett rätt gott skiljemärke: nämligen just den punkt,
som är själva hjärtpunkten i konsumentkooperationens program: att
fördelningen av de gemensamma strävandenas frukter fördelas icke efter
kapitalinsats, utan efter verksamhetsinsats i samma strävanden. Det karakteristiska
för det privatkapitalistiska samhällsskicket är just, att kapitalet och
kapitalinsatsen är det dominerande draget, det, efter vilket andelen i det förvärvade
resultatet mätes. ’’Kapitalet kommer i denna form — genomsnittsprofitens —
till medvetande om sig själv såsom en samhällelig makt, i vilken varje kapitalist
har del i förhållande till sin andel i det samhälleliga totalkapitalet."1) Däruti
att andelen i totalprodukten är proportionell mot det nödiga kapitalet, "kommer
arbetets underordning under kapitalet till uttryck". Från en dylik
tankegång-hör varje företagsform, där resultatet fördelas efter kapitalinsats, otvivelaktigt
till de privatkapitalistiska formerna, även om den skulle äga kollektivistiska
drag. Men däremot är varje företagsform, som bygger på gemensamma
arbetsdier köpkraftsinsatser och fördelar det gemensamt skapade i förhällande till
dem, att betrakta såsom principiellt anti-kapitalistisk, kollektivistisk, ’
’socialise-rad". Ty i dem är det icke det privatkapitalistiska draget, kapitalinsatsen,
som är karakteriserande, utan det gemensamma arbetet. Och i det klara och
fasta byggandet härpå är det, som de ha sin livskraft.2)
Den tanke, som här kunde uppstå, att statsdrift sålunda icke utan vidare
är socialisering, är utan tvivel riktig; det bör vara klart, att t. ex. ett
statsmonopol för befolkningens utpressning i en stat, där ett privilegierat fåtal
innehade makten, alldeles icke hade med socialisering att skaffa. I en
demokratisk stat däremot blir praktiskt taget ett ekonomiskt statsföretag alltid
socialiserat, emedan även om överskottet av praktiska skäl icke kan fördelas
på varje medborgare i förhållande till hans prestationer, det dock går till
medborgarnas gemensamma kassa och gemensamma statsuppgifter av vilkas
fyllande varje medborgare åtnjuter del efter sitt behov.
’) Marx, Das Kapital III, s. 171.
2) I förbigående må påpekas, att det helt säkert är däri, att detta icke
klart fattats, utan i stor utsträckning kapitalinsatsen gjorts till det reglerande,
som en huvudkälla ligger till den svenska lantmannakooperationens relativt
svaga utveckling. Pä det område, där del efter prestation klart vidhållits, i
fråga om andelsmejerierna t. ex., har utvecklingen varit lika god i Sverige som
i andra länder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
