Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, maj 1922 - Händelser och spörsmål - Pressen och arbetarfrågorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
med på det hela taget växande framgång. Förändringen sedan 1914 är
anmärkningsvärd, och till och med sedan 1919 kan ett betydande
framsteg-antecknas. Tidigare hade de flesta tidningar ett enkelt schema, som alltid
tillämpades på alla tvister mellan företagare och fackföreningsmän — ett
schema som utan alltför stor överdrift kan återgivas med orden:
Fackföreningsfolket har alltid orätt. Och eftersom de aldrig bekymrade sig om att inhämta,
än mindre publicera, fackföreningarnas upplysningar i saken, fingo de heller
aldrig anledning att ifrågasätta hållbarheten i denna allmänna princip. Det
var det stora kriget, som först sådda misstänksamhetens sade. När allt kom
omkring, var det ju dessa män — gruvarbetare, maskinarbetare, till och med
hamnarbetare — som hade kämpat i skansarna och vunnit kriget. De kundo
väl icke alla vara hemska revolutionärer? Var det icke åtminstone möjligt
att de kunde ha något att andraga till sitt försvar? Och man sände en
reporter till dem.
Resultaten av denna nya strävan voro emellertid till en början rätt små.
Reportern kom i allmänhet för sent, och även om han inte gjorde det var han
icke särskilt kompetent. Det var icke förrän hösten 1919, då publiken under
flera dagar i hög grad vilseleddes i fråga om den stora järnvägsstrejkens
verkliga natur och orsaker, som pressen som helhet började finna det rådligt
att behandla arbetarfrågorna med samma allvar och omsorg som andra
avdelningar av stoffet. Just denna strejk markerar en vändpunkt. Strejken
brännmärktes flera dagar såsom fullkomligt oförsvarlig. Undersökningen
klargjorde emellertid, att järnvägsmännen stodo på en mycket försvarlig
ståndpunkt, och sedan trafiken legat stilla i tio dagar bilades strejken på villkor
som tydligt visade att den aldrig borde ha fått komma till stånd. Denna
lektion gav det gamla schemat dödsstöten, ehuru dess begravning icke ägde
rum förrän aderton månader senare, då en del klarsynta parlamentsledamöter
på ett uppseendeväckande sätt ingrepo på arbetarnas sida i kolgruvekonflikten.
Fördomar finnas självfallet ännu kvar, men vi tro att man med säkerhet kan
säga, att det numera knappast finns en tidning med anseende i landet som
skulle våga angripa en fackförenings åtgärder i samband med vare sig strejk
eller lockout utan att först göra en undersökning om åtminstone de aktuellt
viktigaste fakta i saken. De flesta av de stora tidningarna ha nu välkvalificerado
medarbetare i arbetarfrågor — labour correspondents — i sin redaktionsstab,
och göra sig mera möda för att giva korrekt och opartisk information rörande
arbetskonflikter än på de flesta andra ting. Om en fackorganisation numera
icke får sin sak väl klarlagd i pressen, är det nästan säkert dess eget fel."
Så långt den engelska tidskriften. I själva verket har den svenske läsaren
under de senaste åren ofta fått anledning att förvånas över den opartiskhet,
varmed engelska borgerliga tidningar behandlat arbetsstrider. Även i de fall,
då på ledareavdelningen en kritisk redaktionell syn på en sådan strid framlagts,
har i särskilda artiklar "by our labour correspondent" en helt opartisk
framställning givits, som satt allmänheten i stånd att bilda sig ett eget omdöme.
Och nödvändigheten av krara faktas offentliga framställning, icke minst för
underlättande av övergångstidens svårigheter, ha ofta poängterats. Så
publicerade The Economist på sin tid en märklig uppsats rörande förhållandena inom
kolgruveverksamheten, i vilken väl framhölls att lönereduktioner vore nöd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
