Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1922 - Händelser och spörsmål - Den första riksdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
233
verklig tillfredsställelse konstateras, att kampen i arbetslöshetsfrågan kunde
föras till ett så lyckligt slut. Det är, så vitt man kan förstå, fullkomligt
oriktigt att, såsom skett även i socialdemokratiska tidningar, undervärdera vad
regeringen uppnått både materiellt och principiellt i denn¾ den största
stridsfrågan. Om man bredvid varandra vill lägga dels de olika utgångspunkterna
vid kampens början och dels de olika faserna av arbetslöshetsfrågans
behandling under hela riksdagens förlopp, så skall en objektiv granskning alldeles
uppenbart ge vid handen, att regeringen i allt väsentligt avgått med segern.
Ty vad ha striderna gällt?
De ha å ena sidan gällt, huruvida arbetslösa vid äventyr att förlora allt
understöd skulle tvingas taga strejkbryteriarbete; å den andra hur
nödhjälpslönerna och därefter även understödsbeloppen skulle beräknas.
Den borgerliga sidan var från början klart inställd på att ingen arbetare,
som vägrade bryta blockad eller strejk, skulle äga rätt till samhällshjälp. Om
en strejk eller arbetskonflikt överhuvud utbröt, skulle
arbetslöshetsmyndigheterna icke endast utesluta de direkt i konflikten invecklade från allt slags
understöd utan därjämte anvisa ortens arbetslösa i tur och ordning att inträda
i de stridandes ställe.
Från socialdemokratiskt håll bekämpades denna anvisning till "klart
dokumenterat strejkbryteriarbete’’ och regeringsdirektiven av den 30 mars gav pä
denna punkt uttryckligt besked. Nu har riksdagen godkänt regeringens
ståndpunkt i denna fråga. Reträtten från de borgerligas sida är lika klar som
regeringens framgång.
Vad nödhjälpslönerna beträffar, hade arbetslöshetskommissionen enligt
riksdagens tidigare direktiv vid sin omjustering av lönerna i maj månad gått
fram efter mycket rigorösa linjer. Lönerna hade i regel bestämts efter de
lägsta lantarbetarelönerna efter vad man kunde förstå. Regeringen begärde
en revision av lönerna med utgångspunkt från grovarbetarelöner, som mera
representerade ett genomsnitt. Det är på denna punkt riksdagen enligt vissa
utläggningar givit arbetslöshetskommissionen sitt speciella förtroendevotum.
Formellt är detta också obestridligt, men om man närmare granskar, hur detta
förtroendevotum reellt tar sig ut, så finner man, att det givits på bekostnad
av sanningen. Det arbetslöshetskommissionens tillvägagångssätt, som fått
förtroendevotum, är nämligen icke det först tillämpade utan det vid den av
regeringen krävda revisionen använda. Då detta påpekats i Social-Demokraten
— en påpekan framkallad av de tydliga försöken i en liberal tidning att
upprepa den tidigare så ofta tillämpade metoden att spela ut
arbetslöshetskommissionen mot regeringen — gav en högertidning starka uttryck åt sin
vrede och invektiven haglade över regeringsorganet. Bättre hade väl varit att
påvisa att Social-Demokratens framställning av fakta var orättvis eller oriktig.
Men därifrån avstod man. Man fann det tydligen lönlöst.
En av de viktigaste punkterna — jämte själva anslagsbeloppets storlek —
i regeringens framställning, nämligen om rätt för kommunerna att själva med
statsunderstöd anordna nödhjälpsarbeten var föremål för många angrepp, men
riksdagen accepterade liksom i fråga om statsbeställningarna, där måhända
betänksamhet kunnat vara mera på sin plats. Varför skulle det under sådana
omständigheter icke från socialdemokratiskt håll sägas ut, att i arbetslöshets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
