Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1922 - Händelser och spörsmål - Den första riksdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
234
HÄNDELSET* OCH SPÖRSMÅL
frågan är det regeringen som genomfört sin vilja och sina önskningar?
Blygsamhet är visserligen en vacker och prisvärd dygd, men inför de så ytterst
genomskinliga försöken i en hel del av pressen att framställa regeringen som
en av de borgerliga kuschad och hundsvotterad expeditionsministär utan
hållning eller egna meningar, tacksam om den blott får sitta kvar på taburetterna
och därför accepterande vilka villkor som helst, kan blygsamheten gä alltför långt.
Då det med sanning kan sägas att regeringen i dsn största frågan under
årets riksdags hävdat sin mening bör detta också klargöras för allmänheten,
om man vill se regeringens prestige stärkt och icke försvagad.
Sedan hyresregleringen fallit på den ödesdigra rösten i första kammaren,
måste ansträngningarna inriktas på att i den gamla hyreslagen inarbeta en
del av dess skyddsbestämmelser för hyresgästerna vid nästa riksdag. Professor
Bergnians artikel i ett föregående nummer av "Tidén" innehöll i det avseendet
en fyllig samling uppslag, som vi hoppas att tillkallade sakkunniga skola ta
vara på. En enkel återgång till det gamla rättsförhållandet mellan
hyresvärdar och hyresgäster bör förbjuda sig själv. Och vi förmoda att den
nuvarande riksdagen icke skall visa sig okänslig för rimliga krav, även om första
kammarens beslut var illavarslande nog.
Vilka följder Rysslandsavtalets fall kan få är det för visso vanskligt
att uttala sig om. Med all säkerhet var det en dumhet av do borgerliga att
fälla det. Det förefaller nämligen omöjligt att klargöra, vad man ville vinna
genom avslaget, under det riskerna av samma avslag synas iögonenfallande.
Det är möjligt att man tror sig ha bragt frågan om våra ryssl^ands-svenskars
tillgodohavande i ett gynnsammare läge; på vad sätt borde dock förklaras. Att
bygga på Haag står visserligen en var fritt men synes åtminstone något
fåfängligt. Vårt land hade tydligen kommit till Haag i ett precis lika gott
utgångsläge, därest vi haft avtalet som vi nu göra. Men vi stå däremot i en
verkligt otrevlig situation, om Haag blir resultatlöst.
Vi ha nämligen då ingen annan utgångspunkt för vår möjlighet att hävda
rysslands-svenskarnas rättsanspråk än den, att vi icke vilja mottaga en officiell
representant för Sovjetryssland, förrän de blivit tillgodosedda. Ä andra sidan
kunna vi icke heller sända någon officiell representant till Ryssland. Vilken
part, som blir lidande på ett dylikt sakernas tillstånd i längden är sannerligen
icke så lätt att säga. Därest Italien och England göra upp separatavtal
efter en misslyckad Haagkonferens, finns det bara en stormakt kvar, med vilken
Ryssland icke trätt i regelrätta förbindelser. Det är den för Sovjetryssland
säkerligen minst värdefulla, nämligen Frankrike. Det kan hända att det dä
blir Sverige och icke Sovjetryssland, vars intressen mest pocka på uppgörelse.
Rättsståndpunkter böra för visso hävdas. Men revolutioner ha en otrevlig
benägenhet att skapa ny rätt. Samma personer, som med uppriktig avsky
skulle se huset Hohenzollern återvända till en tysk kejsartron med legitimitetens
rätt, hysa tydligen den uppfattningen att revolutioner däremot icke få antasta
legitim egendom. Historiska faits accomplis ha emellertid sällan låtit sig rubba
av resonemanger, hur välgrundade de än från vissa utgångspunkter kunnat
synas. Makt har ibland kunnat ändra dem, men det tänker man ju icke längre
på i fråga om den ryska revolutionen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
