Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1922 - Händelser och spörsmål - Valutatullarna - Genuakonferensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
239
kan praktiskt göras. Men därutöver blev till full evidens visat, vad som i
fjol endast kunde förmodas, nämligen att högern i grunden inte hade något
större intresse för ett "tillfälligt’’ skyddsförslag, så snart det direkt tog sikte
på det föregivna syftet och icke kunde gälla som språngbräda för den allmänna
och bestående tullhöjning, som för en protektionist alltid är liktydigt med ett
steg närmare paradiset.
Det gagnet har det fallna valutaskyddsförslaget i är gjort, att detta blivit
fullt uppenbarat. Och det är ju icke så litet, att det icke kunnat vara värt
en mässa.
På Genuakonferensens1) kreditsida skall man ej finna alltför stora
eller besvärande poster. Genuaaffären slutade tvärtom med ett så
påtagligt minus att man närmast känner förvåning över att
katastrofen uteblev. Av tillgångarna äro blott en borgfredspakt löpande pä
åtta månader och ett beslut om nya förhandlingar i Haag värda att medräknas.
Bägge äro av dubiös karaktär. Därmed är likväl icke sagt att konferensen
varit betydelselös. Den försvarar nog sin plats som världshistorisk tilldragelse.
Från första stund sattes den "ryska frågan" i konferensens högsäte och
allteftersom veckorna gingo och de tekniska delegeradena tröttnade på att
avfatta resolutioner blev den också den enda. Konferensen i Genua kan
därför bäst karakteriseras som en de europeiska nationernas sex veckor långa
och ganska ofruktbara samvaro med Ryssland. Under den tiden hann man
grundligt trötta ut varandra. Man hann pröva och förkasta förslag på förslag,
vrida och vända på alla meningsskiljaktigheter och gemensamma intressen,
där sådana tilläventyrs funnos. Denna första samvaro slöts varken med
succés eller katastrof, den slöts därför att ingen fann på något mera att
tillägga. Förvånansvärt är det emellertid att nian ansett sig behöva ett nytt
sammanträffande. Trots allt tror man på nyttan, ja nödvändigheten av
ytterligare överläggningar. Och det är nog så att den arbetsuppgift Genuakonferensen
har brottats med ej låter skjuta sig åt sidan. Den pockar på att äntligen
utföras, felet är blott att de som äga makten ej gripa sig verket an därtill
drivna av en stark känsla för Europas nödvändiga solidaritet. Deras
konferenser bli nog därför aldrig några milstolpar på vägen mot Europas enande.
Genuakonferensen kom som en nödvändighet. Den sprang fram ur en allmänt
omhuldad tanke. Men de som buro ansvaret för dess verkställande varken
kunde eller, ville verkställandet. Därtill voro de för stärkt behärskade av rent
privata eller nationella intressen. Något of fej på. enhetsaltaret sattes aldrig
i fråga trots att man svängde med rökelsekaren och sjöng hymner redan under
öppningssammanträdet i Palazzo San Giorgio.
Konferensens första vecka var i hög grad ointressant. Redan under deri
hade emellertid den ryska frågan hunnit äta ut alla andra, d. v. s. det
tillsattes ju ej mindre än tre kommissioner för att omhändertaga de övriga
frågorna. Dessa kommissioners verksamhet blev skäligen innehållslös, tack
vare den starka begränsningen av deras rörelsefrihet. Den ekonomiska kom-
*) Jfr Tiden 1922, ss. 59, 120 ff.
[-Genua-konferensen.-]
{+Genua-
konfe-
rensen.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
