- Project Runeberg -  Tiden / Fjortonde årgången. 1922 /
240

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1922 - Händelser och spörsmål - Genuakonferensen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

240

HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL

missionen, som skulle undersöka möjligheterna för handelns återupptagande
nöjde sig med att diskutera frihandelns förtjänster framför protektionism.
Med ängslig noggrannhet undvek man att beröra mera delikata ämnen, såsom
t. ex. skadeståndspolitikens inverkan på det internationella handelsutbytet. Ej
heller kunde man beträda sådana områden som tangerade frågan om den
ekonomiska blockaden av Ryssland. Man var hänvisad till ett, som man väl
får hoppas, lärorikt tankeutbyte. Så var ock den finansiella kommissionen
vars väsentliga arbetsuppgift var förlagd till valutaproblemet, och som kände
sig förhindrad att ens låta misstänka att den yttersta orsaken till
valutaeländet ej enbart var en fråga om dåligt skötta statsfinanser. Valutaproblemet
skall nu omhändertagas av en särskild konferens av alla centralbanker. Om
transportkommissionen gäller samma sak som om de andra. Tekniska detaljer
kunde diskuteras men de väsentliga svårigheterna måste lämnas orörda.

Särskilt från franskt håll hade man ivrigt betonat att konferensen ej
finge vara politisk. Den skulle behandla frågor som stodo i samband med
"Europas ekonomiska återuppbyggnad" och i all synnerhet Rysslands. När
man samtidigt avgränsade arbetsfältet vid skadeståndsproblemets och
avrust-ningens marker, återstod ej mycket att göra. Konferensen hade fått
Versaillesfredens grund att stå på och de i tysthet missnöjda såsom de diskreta, neutrala
representanterna kunde blott sända sina längtans pilar över dess råmärken.

Allt detta gjorde att man med så mycken större iver kastade sig över det
ryska problemet. Från London hade de allierade medfört ett memorandum
i frågan, vilket dock ej skulle betraktas som bindande. Vid första
kommissionens första sammanträde framlades nu aktstycket till ryssarnas begrundande.
Dessa begärde betänketid, vilket också beviljades. Men från denna stund blev
konferensen politisk, och utspunno sig ändlösa diskussioner mellan Ryssland
och de allierade men även mellan Frankrike och England, vilka bägge makter
gång på gång funno sig i skarp motsättning. Första kommissionen var nu
sammansatt av representanter för de fem inbjudande makterna: d. v. s. England,
Frankrike, Italien, Belgien och Japan, för Ryssland och Tyskland samt för tvä
av de mindre allierade makterna och två av de neutrala. De bägge sistnämnda
voro Sverige och Schweiz. Ett organiserat samarbete mellan alla dessa makter
kom dock aldrig till stånd. Efter det första sammanträdet nöjde sig nämligen
Lloyd George, som kände ett tungt ansvar för konferensen, med att till sin
villa samla de allierades, mestadels dock blott Frankrikes, Belgiens och Italiens
representanter till privata överläggningar med eller utan ryssarnas medverkan.

Under det första skedet av dessa förhandligar koncentrerade sig ententens
ansträngningar på att tvinga ryssarna erkänna sina skulder till de utländska
fordringsägarna, såväl krigsskulderna, som skulderna från före och efter kriget.
Första delen av det nyssnämnda memorandum rörde nämligen "likvideringen
av äldre förbindelser". Framför allt kretsade diskussionen om erkännandet
av de skulder, som föregående ryska regeringar ådragit sig. I memorandum
hade dessa lån uppdelats dels i sådana, som upptagits hos privata kapitalister
under tiden före kriget, dels sådana som utgått frän utländska statskassor
och tillhörde krigstiden. Beträffande de förra krävde de allierade full
återbetalning under det att de i fråga om de senare voro villiga att medgiva
vissa reduktioner. Ryssarna, som tydligen ej ännu fattat bestämd position,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:10:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1922/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free