Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1922 - Händelser och spörsmål - Ekonomisk litteratur - Arbetarkamrarna i Österrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
arbete förskaffa sig". Detta är en ytterligt viktig sats men den utbygges
icke till det grundfund¾ament för förstående av hela prisbildningens uppgift,
som den är.
Då nu framställningen av prisbildningen är själva det centrala i boken,
faller det av sig själv, att svårigheten att på denna punkt få fasta grepp
kommer att för läsaren medföra, att mycket även av det övriga blir ganska,
svävande. Detta gäller emellertid icke det hela; särskilt det första kapitlet
innebär ett pedagogiskt mycket gott och fruktbärande uppslag och har ett
mycket reellt och påtagligt grepp. Samma är förhållandet med kapitlen om
utrikeshandeln, penningväsendet och växelkurserna. De flesta övriga kapitel,
ehuru i sig själva goda och väl orienterande, synes lida något därav, att den
föregående framställningen av prisbildningen icke givit tillräckligt klara
utgångspunkter.
Redan under loppet av 1848 års revolution gjorde sig inom
arbetarklassen i Österrike kravet på en intresserepresentation
gällande. Så småningom upptogs denna fordran av det liberala
borgardömet. Detta såg nämligen i dess tillmötesgående ett
medel att allt framgent hålla arbetarklassen utestängd från den allmänna
politiska rösträtten. Dessa planer höllo sig ända in på 1880-talet. I en
broschyr av den österrikiska socialdemokratins store ledare, Viktor Adler, "Dic
- Arbeitkammer und dic Arbeitcr’’; avslöjades deras verkliga innebörd, ooh
arbetarklassen stod enig emot dem. Först då under kriget handels- och
yrkeskamrarna började få ett väsentligt inflytande på krigshushållningen, börjado
även inom arbetarkretsar tanken på särskilda arbetarkamrar vinna fotfäste.
På de fria fackföreningarnas rikskonferens år 1917 upptogs kravet på sädana
i formuleringen: På de orter, där handels- och yrkeskammare finnas, skola
även arbetarkammarc inrättas.
När sedan efter centralmakternas sammanbrott i världskriget hösten 1918
under inflytande av arbetarklassens nya maktställning en mera positiv kurs
i socialpolitiken in slogs, upptogs frågan om arbetarkammare åter i den
offentliga diskussionen. Den nya republikens socialpolitik stod icke på samma
ståndpunkt som den gamla kejsarstatens, vilken uteslutit arbetarna från varje
medinflytande på företagen. Tvärtom, man bemödade sig att trygga
arbetarklassens medbestämmanderätt i företagen och i det ekonomiska livet som helhet.
Det tydligasto uttrycket finner denna ståndpunkt i driftsrådslagen av den
15 maj 1919 och i de densamma följande förordningarna. Ett vidare steg
på detta område betyder lagen av den 26 februari 1920, genom vilken kamrarna
för arbetare och tjänstemän skapades. Denna lag tillförsäkrar de i hantverk,
industri, bergshantering, handel och trafik sysselsatta arbetarna och
tjänstemännen en laglig representation för deras sociala och ekonomiska intressen.
Till uppgifter och organisation äro dessa arbetarkamrar fullkomligt jämställda
med handels- och yrkeskamrarna. Arbetarkamrärna äro uppdelade på särskilda
sektioner för arbetare, anställda, trafikarbetare och trafikanställda.
Arbetar-kammaren i Wien har 130 medlemmar. Medlemmarna väljas för en tid av
fem år efter direkt och hemlig rösträtt och med proportionella val. Kammarens
utgifter täckas genom en särskild avgift per capita och avlöningsvecka, vilken
[-Arbetar-kamrarna-]
{+Arbetar-
kamrarna+} i
Österrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
