- Project Runeberg -  Tiden / Fjortonde årgången. 1922 /
279

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, juli 1922 - Graf, Gg. Engelbert: Världspolitikens huvudlinjer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄRLDSPOLITIKENS HUVUDLINJER

279

faror, som under vissa förutsättningar kunna leda till ett krig. Den
dag i dag, under högkapitalismens tidsålder, är den
imperialistiska expansionen karakteristisk för alla stater, så snart en väg och
en fallhöjd öppnar sig för expansionstrycket. Till och med bland
de renhjärtade schweizarne förspörjas annexionistiska böjelser,
sedan i stället för stormakten Österrike-Ungern det vanmäktiga
Tysk-Österrike bildar deras gräns i öster. Genom att fastställa
styrkan och riktningen hos det geopolitiska strömfallet vinna vi
möjlighet till politisk prognos.

Är två rivalers expansion inriktad parallellt, så kan konkurrensen
dem emellan taga form av fredlig tävlan; skära expansionsvägarna
varandra, så utebliva ej konflikterna; korsvägar och trånga passager
äro städse de mest kritiska punkterna i ett samfärdselnät.

Om världspolitiska expansionsmöjligheter kan man i dag tala blott
för tre stormakters vidkommande; det är de tre stora rivalerna, vilka
framgått som de egentliga segrarna ur världskriget: Japan,
Storbritannien och Förenta Staterna. Utslagsgivande för deras
världsmaktsställning är ej så mycket ytvidden och invånareantalet hos
moderlandet, ej heller omfånget av kolonierna, som fastmer deras
maktanspråk, som driver dem att sträcka sig över världshaven hän
emot andra kontinenter. Vår tids världsmakter grunda sig på
herraväldet till sjöss, ty över oceanerna går vägen till nya kuster.
En geopolitisk expansion till lands förutsätter grannskap; varje
buffertstat upphäver eller modifierar detsamma. Oceanens yta
skiljer ej, hon förenar; hon förmår göra samtliga oceanens kuster
beroende av en stat, som själv omfattar blott en bråkdel av dessa
kuster.

Oceanpolitik är universalpolitik. Men därigenom är den också
svårare att överskåda än kontinentalpolitiken, ty de politiska
strömningarna och tendenserna kunna tack vare de mångfaldigt ökade
möjligheterna växla mycket snabbare och oftare. Därtill kommer,
att mellan de ledande folkens åskådnings- och verksamhetssätt råda
djupt ingripande olikheter; låt vara att deras tekniska, ekonomiska
och sociala struktur är något så när densamma, olika är dock inom
de skilda staterna redan folkets förhållande till rummet, olika äro
traditionerna och deras styrka — man må blott tänka på skillnaden
mellan det "unga" Amerika och det "gamla" Europa —, olika äro
till väsen och verkningssätt raserna och folkslagen. Allt detta är
modifikationsmoment, som ej få lämnas utan avseende.

Världspolitiskt utslagsgivande äro för närvarande Japan, Förenta
Staterna och Storbritannien. Vid bestämmandet och bedömandet
av den japanska politiken ha vi strax att räkna med svårigheter,
som härflyta av landets kulturella och historiska särställning.
Schogun- och mikadohärlighetens gamla Japan, som ännu Lafcadio
Hearn sett, känt och skildrat i glödande färger, är visserligen ej
mer; och dock måste det ännu verka ur det förgångna. Men ej
heller den, som bedömer Japan efter årtiondet mellan ryska fälttåget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:10:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1922/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free