Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, juli 1922 - Graf, Gg. Engelbert: Världspolitikens huvudlinjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
Gg. ENGELBERT GRAF
Särskilt starkt är, att döma av dessa siffror, det intresse Japan
ägnar holländska Indien,
De befolkningspolitiska expansionstendenserna däremot sikta mer
på områden, som — på fredligt eller våldsamt sätt — kunna förmås
att upptaga en tillströmning av japanska utvandrare. Dessa äro,
som närmaste mål, i nordöst Mandschuriet och Öst-Sibirien; sedan
någon tid tillbaka rikta dock extrema japanska imperialister sina
blickar också mot Nya Guinea och Australien, vars "vita" (och
stagnerande!) befolkning synes för den japanska expansionsdriften
onormal och malplacerad. Denna "gula fara" har ej heller
förblivit obemärkt i Australien, utan allaredan lett till rätt drastiska
motåtgärder.
Något är dock gemensamt för alla japanska expansionslin jer, evad
de betingas av befolknings- eller ekonomiskt-politiska motiv: de
korsa de amerikanska, de avskära intressesfärer, där Förenta
Staterna redan satt sig fast. Därigenom kan vilket ögonblick som
helst en krigsfara frambesvärjas i fjärran Östern. Huruvida det
blir ön Yap, Sachalin, Bajkal-sjön, Kalifornien, Indonesien eller
något annat mer eller mindre tillfälligt objekt som ger påstöten,
kan vara likgiltigt; imperialistiska stater bruka i slika situationer
städse kunna anföra skäl ("hedern" eller "rätt-en" eller något
annat). Stormaktskonferenserna skola näppeligen kunna vare sig
lösa Stillahavs-problemet eller åvägabringa en inskränkning i
rustningarna. På sin höjd skall man redan nu söka giva den svagare
kontrahenten orätt. Och denne svagare kontrahent är, trots sina
feberaktiga förberedelser till lands och vatten, obestridligen Japan.
Vore Japan och Kina redan nu ense, så hade Japan på det
östasiatiska fastlandet en rik människo-, livsmedels- och råvarureservoar att
lita på och dess läge vore då mindre brydsamt. Men en avog
hållning från kinesers och koreaners sida — och amerikanskt kapital
arbetar systematiskt på att fördjupa den kinesisk-japanska
motsättningen — måste i samband med en effektiv blockad redan inom
en relativt kort tid tvinga Japan till kapitulation. Intet under, att
det så länge som möjligt söker genom Storbritannien hålla sig ryggen
fri, så osäkert än detta förbund trots den till ordstäv vordna engelska
"troheten" är. Men också det torde de anglosaxiska imperialisterna
vara på det klara med, att Japans nederlag kan betyda en
revolu-tionering — kanske en bolsjevisering — av de hundratal millionerna
i Östern, framför allt i Indien och Kina. —
I dag är Japan ännu en världsmakt. Det begär för sin expansion
ett kraftfält av oerhörd utsträckning, men dess aspirationer ha tills
vidare intet egentligt världsrike som mål; dess väg leder fram över
Stilla havet, men herraväldet över en storkontinent ingår dock ej i
dess planer. Detta är däremot fallet med de två anglosaxiska
jätterikena, Förenta Staterna och Storbritannien. Ej blott linjen Newyork
—San Francisco, utan också Winnipeg—Mexiko—Buenos-Ayres
ingår i Förenta Staternas politiska program, och ett engelskt mål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
