Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, juli 1922 - Graf, Gg. Engelbert: Världspolitikens huvudlinjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
Gg. ENGELHERT GRAF
välde — ett sådant monster-imperium var i historien förhållet enbart
den högkapitalistiska tidsåldern.
Och dock är "Greater B ritarn" från i dag ett annat än före
världskriget. Tyngdpunkten i det dåvarande brittiska världsriket
låg i kustområdena kring Indiska oceanen; dessas anknytning, via
oceanerna, med moderlandet och med varandra var den brittiska
imperialismens geopolitiska ledtråd. I ekonomiskt hänseende voro
förbindelserna av det slag, att de engelska storkolonierna levererade
råämnen och livsförnödenheter till den stora fabriken England med
dess jättestora konsum samt i utbyte erhöllo en del av de färdiga
varorna för tillgodoseende av de koloniala marknaderna och de i
kolonierna bosatta européernas behov. I tvenne hänseenden har
förhållandet numera blivit ett annat. Den industriella produktionen
i kolonierna har under kriget till följd av dess långvarighet tagit
ett oanat uppsving. I Indien, Sydafrika och Australien har
företrädesvis med engelskt, men till en del redan med inhemskt kapital
upprättats maskin-, textil-, cement-, jute-, chokolad- och kemiska
fabriker, järngruvor, gjuterier, stål- och valsverk samt rederier;
Kanada industrialiseras delvis från Förenta staternas sida;
Dominions ha redan nu i avseende på många färdiga fabrikat hunnit
så långt, att de i själva England och på världsmarknaden kunna med
framgång uppträda som Englands konkurrenter. Denna ökade
självständighet hos kolonierna går så långt, att man redan talat om
en koloniernas diktatur över moderlandet. I varje fall är det ofta
ett rätt handgripligt materiellt intresse, som håller Dominions fast
vid moderlandet; såsom självständiga stater vore de tvungna att för
sina lån, som nu tecknas i England, erlägga i stället för 3 eller 4
åtminstone 6 eller 8 % ränta. För England ligger nu den ekonomiska
svårigheten däri, att i och med koloniernas industriella
självständighet en stor del av dess avsättningsmarknad går förlorad, att
därigenom en del av handelsflottan blir sysslolös, kolgruvorna måste
förkorta arbetstiden och den tilltagande arbetslösheten hotar att
skaka staten i dess fogar. Ännu ha nya marknader ej öppnat sig,
om ock vägarna dit blivit jämnade genom världskriget. Och häri
ligger en ödesfråga för det nya England. Hitintills var England i
viss mån ej att anse som en europeisk stat. Dess expansionsvägar
ledde förbi Europa, bort från Europa; dess utrikespolitik kretsade
huvudsakligen kring icke-europeiska angelägenheter. Den
storeuropeiska depressionen ger numera det engelska lejonet en
möjlighet att sträcka ut sin ram också mot det europeiska fastlandet, tillåter
den brittiska imperialismen att göra Europa eller åtminstone största
delen av Europa till sin intressesfär. Framför allt östra Europa
och främre Asien ha genom kriget blivit i handelspolitiskt hänseende
ingen-mans-land; engelska varor, engelskt kapital skulle här finna
ett rikt verksamhetsfält. Ännu har man dock ej kommit så långt. I
Mindre Asien är kriget ännu ej slut, och ’ ’konungarne’’ av Heschas
och Irak av Englands nåde måste först bereda marken för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
