Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, juli 1922 - Händelser och spörsmål - Statens arbetslöshetspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
299
verka arbetslösheten bland de återstående huvudsakligen familjeförsörjare,
beviljade riksdagen ett belopp av 3,5 miljoner kronor, avsett att användas som
lån till kommuner, som ville göra beställningar av gatsten. 70 kommuner
förklarade sig villiga till dylika beställningar för ett belopp av 3,125,000 kronor.
Dessa lån utgå för en tid av högst 6 år och förräntas med 3 proc. För
handläggning av med denna verksamhet förenade uppgifter tillsattes en under
arbetslöshetskommissionen sorterande stenleveranscentral.
För att ytterligare bereda arbetstillfällen åt arbetslösa stenhuggare inkom
i början av 1916 framställningar från skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län dels ock från en enskild sammanslutning, skogssällskapet i
Göteborg, vilka hemställde om anslag ur arbetslöshetsanslaget för att igångsätta
omfattande skogsodlings- och skogsförbättringsarbeten. Framställningarna
bi-föllos och beviljades resp. 600,000 och 24,000 kronor.
Under krisårens förlopp har sedermera staten gjort direkta beställningar av
sten, vilken upplagrats för statens räkning. Ersättning till firmorna för dessa
beställningar har utgått från arbetslöshetsanslagen. För närvarande äger
staten huggna stenpartier av olika dimensioner, upplagrade i Bohuslän och
Blekinge, till ett värde av mellan 6 och 7 miljoner kronor. Från dessa stenpartier
kunna numera, enligt beslut av 1922 års riksdag, sten gratis utlämnas till
kommuner, vilka äro villiga att betala fraktkostnaderna samt fylla vissa, av
arbetslöshetskommissionen fastställda villkor.
Vad textilindustrien angick, så var orsaken till iråkade svårigheter, av
motsatt natur. Det under 1917 proklamerade s. k. oinskränkta ubåtskriget
förhindrade importen av nödigt råmaterial för denna industri. Antalet arbetare
inom industrien uppgick till 34,407 varav 12,365 eller 35,9 proc. män och 22,042
eller 64,1 proc. kvinnor. Den 1 januari 1918 beräknades driften behöva
inskränkas så att cirka 11,000 blevo arbetslösa, och senare under vinterns lopp
komme ytterligare inskränkningar i arbetet att företagas. Då cirka 90 proc.
av de sålunda från arbete avstängda voro kvinnor, gällde det för
hjälporganen att anskaffa lämplig sysselsättning för dessa. Omfattande kurser för
utbildning i husligt arbete och sömnad anordnades, varjämte på våren 1918 arbete
i olika delar av landet igångsattes med skogsplantering, skogsrensning,
insamling av nödfoder etc, och där arbetslösa textilarbeterskor sysselsattes. Även
skoindustrien berördes under vissa tider av de allmänna
avstängningssvårighe-terna, och även från denna industri erhöll särskilt den kvinnliga arbetskraften
sysselsättning på samma sätt som textilindustriens kvinnliga arbetslösa.
Vad måleriyrket beträffade berodde dess svårigheter på att linolja icke
kunde anskaffas, vilket medförde att en rätt omfattande kontant
understödsverksamhet särskilt på de större orterna måste igångsättas under 1917—1918
för arbetslösa från detta yrkesområde.
I stort sett hade emellertid arbetsmarknaden, om man undantager de första
månadernas svårigheter omedelbart efter krigsutbrottet 1914, anpassat sig efter
de förändrade förhållandena. Efter fredsslutet 1918 inställde sig icke heller
några svårigheter, utan fastmera inleddes på många arbetsområden en
högkonjunktur, som kännetecknades av en febril verksamhet och svårigheter att
er-hälla tillräckligt med arbetskraft. Dessa förhållanden fortsatte till i slutet av
tredje kvartalet 1920, då en plötslig och märkbar förskjutning gjorde sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
