Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, juli 1922 - Händelser och spörsmål - Statens arbetslöshetspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSEE OCH SPÖRSMÅL
307
Genom detta beslut hade en ny ordning genomförts på detta område, och
det kraftigaste irritationsmomentet avförts ur arbetslöshetspolitiken.
Emellertid har tills dato denna remissanordning till Kungl. Maj:t icke i något fall
behövts bringas i tillämpning, enär enhälliga beslut beträffande sedermera
uppdykande partiella arbetskonflikter fattats inom kommissionens arbetsutskott.
Beträffande andra slag av konflikter på den öppna arbetsmarknaden, så
råder inom kommissionen enighet därom, att till arbetare, som är arbetslös pä
grund av att en annan yrkesgrupp gått i konflikt (konflikt som indirekt
arbetslöshetsorsak) kan understöd icke utgå, ävensom att vid s. k. "blockad för ny
arbetskraft" den arbetare, som vägrar att åtaga sig erbjudet arbete på en
dylik arbetsplats, där huvudstyrkan av de som arbeta betraktas som fullgoda
fackföreningsmedlemmar, icke kan uppbära offentligt arbetslöshetsunderstöd.
Med denna ståndpunkt har ingen mening intagits till en dylik konflikts
berättigande i och för sig, utan endast att kostnaderna för en dylik konflikt får
betalas av dem som föra densamma.
Övriga konflikter med växlande former prövas från fall till fall under
ledning av här ovan angivna huvudprinciper.
En särskild art av konflikter äro de strejker som här och var uppstått vid
pågående nödhjälpsarbeten. Konflikter av detta slag äro dömda att rinna ut
i sanden. Då kontant understöd eller nödhjälpsarbete ar samma sak, under
olika former, måste det missnöje, som många gånger är alltför berättigat,
prövas och avvecklas i annan ordning än genom arbetsnedläggelse.
Beträffande lönepolitiken vid de statliga nödhjälpsarbetena, så har
riksdagen upprepade gånger uttalat, att lönerna skola understiga lönerna på den
öppna arbetsmarknaden. Detta förtydligades ytterligare genom riksdagens
anslutning till statsutskottets utlåtande n:r 9 1922 vari gjordes följande
uttalande :
"Vidkommande lönerna vid de statliga nödhjälpsarbetena, synes det
utskottet, som om dessa löner på de särskilda orterna borde mera smidigt anpassas
efter nu rådande lönenivå än som på sina håll hittills torde hava varit fallet,
samt håller utskottet vidare före, att kommisionen för varje särskilt fall torde
böra fastställa, med huru mycket en nödhjälpsarbetares löneförmåner skola
understiga de löner, som äro gällande för grovarbetare på den öppna
arbetsmarknaden, med skälig hänsyn därvid tagen till vederbörandes möjligheter att
bereda sig uppehälle på den sålunda fastställda nödhjälpslönen."
Så länge endast ett obetydligt antal arbetslösa sysselsattes vid de statliga
nödhjälpsföretagen, och så länge lönerna tenderade att stiga, vilket medförde
att även nödhjälpslönerna med vissa tidsintervaller måste regleras uppåt,
uppstodo inga svårigheter. Dessa inställde sig däremot, som lätt förstås, när
arbetsstyrkan närmade sig 10,000 personer, och då den allmänna löneutvecklingen
nödvändiggjorde en sänkning av nödhjälpslönerna. Vid ingången av 1921 hade
dåvarande Skogssällskapets statsarbeten ett enkelt uppbyggt lönesystem.
Arbetet skulle i huvudsak utföras på ackord, varvid beräknades att ackordsprisen
skulle sättas på sådant sätt, att en inkomst av 7 kronor pr dag kunde förtjänas.
I Stockholmstrakten hade detta belopp fastställts till 8 kronor pr dag. Härtill
kom för familjeförsörjare familjeunderstöd med i krona per dag för hustru
samt 25 öre för varje barn. Den 1 augusti 1921 genomfördes en sänkning till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
