Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, sept. 1922 - Bergman, C. G.: Försvarsreform och demokrati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSVARSREFORM OCH DEMOKRATI
323
så ha också underofficerarne utgått ur manskapets led, därifrån
officerare alltjämt uttaga privat handräckning åt sig och
familjen.
Enligt ett uttalande i första kammarens särskilda utskott 1902 skulle
varje student "genom eget arbete och egen begåvning och ingenting
annat" (här kurs.) ha vägen öppen till officersyrket. Huru denna
deklaration stämmer med verkligheten, kan lätt inhämtas av
milorna. En undersökning för några år sedan gav sålunda till resultat,
att vid Livgardet till häst endast en enda officer var ofrälse,
varemot femton grevar och återstoden till lika delar friherrar och vanlig
adel. Livregementets dragoner uppvisade tio grevar, fem friherrar,
fjorton adel och sex ofrälse, Livregementets husarer och
Kronprinsens husarregemente voro ungefär jämnspelta med en proportion
mellan frälse och ofrälse som 3 till 1, fortfarande med stark
representation för högadeln. I de övriga kavalleriregementena, med
undantag för det norrländska, stå frälse och ofrälse ungefär lika;
norr om Dalälven går ju som bekant icke adeln. Bland
infanteriregementena är Svea livgarde "fint" med blott en ofrälse officer,
medan eljest adeln icke spelar någon framträdande roll vid fotfolket.
Regeringsformen föreskriver i § 28, att vid befordringar skall
avseende fästas endast vid förtjänst och skicklighet, men icke på börd.
Man skulle då vara frestad tro, att härvid förelåge ett
grundlagsbrott. Men så är formellt icke förhållandet: befordringarne ske
bland de kandidater, som stå till buds. Icke heller vid rekryteringen
kan uppvisas något brott mot gällande bestämmelser. Det är
oskriven lag, som omgärdar de "fina" regementena och sorterar
aspiranterna. Och en sådan lag kommer varken militieombudsman
eller riksdag åt utan att gå till roten av missbruket.
Men vid sidan om börden framträder allt mera en annan merit,
som bland demokratien borde ådraga sig den största
uppmärksamhet: penningen. "Fina" regementen äro också "dyra", mycket
dyra. Det är icke många av statens högre ämbeten som äro så
lönade, att det skulle förslå för en löjtnant vid ett sådant regemente.
Tjänsten är visserligen i och för sig lika inom samma grad vid alla
regementen, oavsett finheten, och den ganska blygsamma avlöningen
står i rätt proportion till en kompetens, som förvärvas med tre års
utbildning efter studentexamen, värnpliktstiden inräknad. Men det
är icke heller därpå det kommer an, utan på den ställning
vederbörande är bestämd till att intaga i sällskapslivet, den så kallade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
