Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, sept. 1922 - Hällegårdh, Viktor J:son: Driftsrådstankens kärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRIFTSRÅDSTANKENS KÄRNA
359
allt i den goda tron att tjäna Tysklands politiska intressen. Detta
var en fördärvlig opportunism, en ’ ’socialpatriotism’’, som röjde
marken för splittring inom det tyska partiet och gav bolsjevikernas
tyska själafränder vind i seglen. Då bolsjevikerna kommo till makten
i Ryssland, gjorde de sov jets, som för mensjeviker och
socialistrevolutionärer endast hade spelat rollen av en organisationsform,
till politiska maktfaktorer och bärare av proletariatets diktatur.
Denna omständighet hade en bestickande inverkan på tänkesättet i
Tyskland, där man populärt uppfattade rådsinstitutionen såsom en
produkt av bolsjevismen, under det att det verkliga förhållandet var,
att bolsjevismen tagit form i so v jets helt enkelt därför, att det icke
existerade någon annan lämplig organisationsform i Ryssland.
När den tyska revolutionen 1918 bröt igenom — på grund av
kulturella olikheter väsensskild från den ryska — blev
rådstanken till en symbol även för den. Men något direkt politiskt syfte
med densamma fanns egentligen endast hos spartacisterna och deras
efterträdare kommunisterna, för vilka rådsinstitutionen
representerade bäraren av proletariatets, d. v. s. spartacisternas och
kommunisternas, diktatur. Revolutionsregeringen av november 1918 inledde
den ovan nämnda kompromisspolitiken genom att erkänna
arbetar-och soldatråden, men utan att samtidigt göra försök att ge dem
någon funktion och plats i statslivet. När sedermera kommunisterna
öppet krävde all politisk makt åt råden efter ryskt mönster, var
snart fejden om rådsinstitutionen som politisk maktfaktor i full gång.
Men rådstanken hade även börjat utvecklas i sitt ekonomiska
sammanhang. Man hävdade planen på en arbetskammare såsom ett
ekonomiskt parlament vid sidan av det politiska — därom närmare
nedan. Men ingenting framfördes enhetligt och med det idéklara
partikravets styrka. Resolutioner och upprop av växlande innehåll
och formuleringar gjordes. Planen på arbetskammare utvecklades
snart därhän, att denna skulle få formen av ett riksekonomiskt råd,
i sin tur till sina funktioner urlakat till dess att det, för att citera
Sozialistische Monatshefte, skulle kommit att bli "en
diskussionsplats för de representerade intressegrupperna (industri, handel,
fackföreningar, m. fi.) utan någon som helst praktisk betydelse för
det ekonomiska livet". För betraktaren ter sig det hela som en
myrvägs myller.
I en kommuniké av mars 1919 förklarade regeringen, att den hade
för avsikt att bygga ut organen för den ekonomiska demokratien,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
