Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, sept. 1922 - Händelser och spörsmål - Landsorganisationens kongress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
872
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
senare företaget val av ombud till förbundets egen kongress icke lämnat ett
enda mandat till kommunisterna.
Den första kraftmätningen skedde omedelbart efter det förhandlingarna
hade tagit sin början. Initiativet härtill togs av kommunisterna själva. De
föreslogo nämligen, att kongressen skulle inbjuda de kommunistiska och
vänstersocialistiska partierna och sålunda jämnställa dessa partier med det
socialdemokratiska arbetarepartiet. Landsorganisationens ordförande, hr Arvid
Thorberg, yrkade avslag på förslaget, i det han erinrade om, att det
kommunistiska partiet hade intagit en fientlig hållning mot landsorganisationen
och, i enlighet med de bekanta Moskvateserna, försökt så tvedräkt inom
fackföreningarne. Med 162 röster mot 90 förkastades därefter förslaget.
Minoriteten bestod vid detta tillfälle icke endast av kommunister, utan en del
ombud, som ville hävda "den politiska neutraliteten’’, hade även röstat för
förslaget. Den verkliga kommunistminoriteten kunde däremot konstateras vid
en votering, som företogs rörande ett förslag angående protestuttalande mot de
i Moskva avkunnade domarne över socialrevolutionärerna. Detta förslag
motsatte sig kommunisterna energiskt, men det godkändes icke desto mindre med
229 röster mot 64. En måhända ännu tillförlitligare mätare av
maktförhållandet var den votering, som vid slutet av förhandlingarne företogs rörande ett
förslag, att allmän omröstning skulle företagas inom förbunden angående ett
yrkande, att landsorganisationen skulle utträda ur Fackföreningsmternationalen.
Detta förslag avslogs med 177 röster mot 55.
Under debatten om verksamhetsberättelserna försökte den kommunistiska
fraktionen framställa resultatet av fackföreningsverksamheten i den mest
ogynnsamma dager. Den riktade särskilt sina anmärkningar mot lönerörelse- och
arbetslöshetspolitiken, som enligt dess mening icke hade förts med tillräcklig
kraft. Man uppehöll sig också i detta sammanhang med landsorganisationens
internationella förbindelser och upprepade därvid de bekanta anmärkningarna
mot Fackföreningsmternationalen, särskilt med tanke på dess samarbete med
den internationella arbetsbyrån i Genève. För landsorganisationens ledning var
det en ganska lätt sak, att tillbakavisa anmärkningarna i alla stycken. Vad
särskilt angick lönerörelserna fastslogs först och främst, att dessa, enligt
förbundens och landsorganisationens stadgar, i allmänhet skötas av förbunden
själva, varför landsorganisationens ledning icke kunde göras ansvarig för dem.
Emellertid förhöll det sig så, såsom landsorganisationens ordförande hr
Thorberg konstaterade, att "det icke under någon föregående kongressperiod
genomförts lönerörelser vare sig i den omfattning eller till det antal per år som
under de senaste fem åren". Under år 1912 utgjorde lönerörelsernas antal
345, men år 1917 voro de icke mindre än 1,777, för att påföljande år ökas till
2,878 år 1918, 2,950 år 1919, 3,419 år 1920, och 3,292 år 1921. Dessa siffror
visa ju i och för sig icke att lönerörelserna skulle ha förts med tillbörlig kraft.
Om man tar del av verksamhetsberättelserna finner man dock, att
fackorganisationernas aktivitet faktiskt varit större än någonsin förut. Strejkernas
antal ha sålunda vida överstigit antalet arbetsnedläggelser under
förkrisperioden. År 1919 till exempel förlorades icke mindre än 906,662 arbetsdagar till
följd av strejk och lockout, under år 1920 3,817,792 och under 1921 1,574,303.
Under dessa tre år utbetaltes icke mindre än 17,092,278 kronor i form av strejk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
