Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, sept. 1922 - Händelser och spörsmål - Landsorganisationens kongress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
373
och lockoutunderstöd, varav icke mindre än 10,334,813 under år 1920.
Proportionen mellan antalet lönerörelser, som avvecklats medelst fredliga
förhandlingar, och antalet lönerörelser, som ha föranlett arbetsnedläggelse, har icke
förändrat sig nämnvärt, sedan föregående kongressperiod. Men
arbetskonflikterna ha med åren blivit "av allt svårare beskaffenhet och föranlett förlust
av allt större antal arbetsdagar".
Svårigheterna för organisationerna att göra sig gällande har naturligtvis
ökats i samma mån som den ekonomiska depressionen gjort sig gällande.
Under de senaste två à tre åren har det faktiskt varit nödvändigt, att iakttaga
en viss moderation, ty, såsom hr Thorberg yttrade, även om man har aldrig
så god vilja, så måste man räkna med realiteter, och realiteterna ha under de
senaste åren varit, att över en tredjedel av organisationernas medlemmar varit
arbetslösa, att en annan tredjedel nödgats arbeta med starkt begränsad
arbetstid och att större delen av den återstående tredjedelen tillhört organisationer,
vars verksamhetsområden icke äro förlagda till den egentliga industrien. Att
under sådana förhållanden gå till väga, såsom kommunisterna ivrigt
rekommenderat, nämligen att besvara arbetsgivarnas lönereduceringskrav med
generalstrejk vore naturligtvis icke blott äventyrligt, utan rent ut sagt dåraktigt.
Om dessa råd hade följts, skulle man kunna säga som lokomotivföraren sade
till tjuren, då den störtade mot lokomotivet: Jag beundrar ditt mod, men
föraktar din dumhet!
Beträffande arbetslöshetspolitiken nödgades fackorganisationerna söka finna
sig till rätta med de direktiv rörande arbetslöshetsunderstödet, som riksdagen
och regeringen hade givit.1) Tyvärr har man ju ännu icke i Sverige en verklig
arbetslöshetsförsäkring, utan fackorganisationerna ha själva fått upprätthålla
denna försäkringsverksamhet. Under åren 1914—1921 ha de utbetalt
sammanlagt 10,589,576 kronor i form av arbetslöshetsunderstöd, varav icke mindre
än omkring 8,000,000 under år 1921.
Kommunisternas påstående, att arbetarne ha förlorat förtroendet för
fackorganisationerna, kunde hr Thorberg tillbakavisa med en hänvisning till
medlemsstatistiken, varav framgår, att medlemsantalet i landsorganisationen sedan
år 1917 Ökats från 186,146 till 303,940 den 1 januari innevarande år. Antalet
fackföreningar har under samma tid ökats från 1,953 till 3,111 och antalet
till landsorganisationen anslutna förbund från 28 till 33. Ett glädjande
faktum är också, att de kvinnliga medlemmarnas antal också avsevärt ökats under
denna kongressperiod. År 1917 ägde landsorganisationen 14,402 kvinnliga
medlemmar, den 1 januari innevarande år 25,700.
Dechargedebatten tog en tid av två och en halv dagar. Allt eftersom den
fortskred, nödgades den kommunistiska oppositionen avstå från offensiven och
tvingades slutligen flytta tillbaka sina positioner steg för steg. Då man skred
till votering, vågade den icke framställa förslag om misstroendevotum mot
landsorganisationens ledning, utom beträffande en enda detalj, en ganska
oväsentlig sådan. Denna gällde ledningens vägran att låta engagera sig för den
på kommunistiskt initiativ i fjol anordnade så kallade arbetslöshetskonferensen.
Men även på denna punkt gav kongressen ledningen förtroendevotum. Det
*) Se härom Statens arbetslöshetspolitik, Tiden 1922, s. 296,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
