Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1922 - Jacobsson, Malte: Skolkommissionens förslag till enhetsskola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOLKOMMISSIONENS FÖRSLAG TILL ENHETSSKOLA 387
När det av ekonomiska och pedagogiska skäl icke är möjligt att
uppskjuta utgrenandet av de olika högre skolorna från det
gemensamma stamträdet, barndomsskolan, ända tills den allra lämpligaste
tidpunkten, efter 15—16-årsåldern, måste man givetvis söka efter
någon hållpunkt för bestämmande av en något så när lämplig tidpunkt.
Möjligen vill någon göra gällande, att ju närmare man kommer
pubertetskrisen dess bättre. Jag är icke säker på att ett sådant
resonemang är riktigt. Pubertetens förkänningar bruka visa sig
i en fysisk trötthet och andlig avmattning, som göra tiden
före pubertetskrisen till en slyngelperiod, under vilken man gör
klokt att ställa sig avvaktande i fråga om vederbörandes
anlag. I varje fall kan man med full rätt göra gällande att en
något tidigare tidpunkt, Il-årsåldern, lika väl lämpar sig för att
konstatera ett "läs "-intresse hos ett barn. Såsom professor Hammer
i sin ovan anförda skrift framhåller, anse flera såväl teoretiska som
praktiska pedagoger, att just Il-årsåldern lämpar sig bra för en
första differentiering på linjer med mera praktisk eller mer
"spekulativ" inriktning.
Dessa utvecklingspsykologiska teorier äro emellertid alltför
litet objektivt säkrade för att kunna spela en avgörande roll vid
bestämmandet av en förnuftig differentieringstid. Det är framför
allt sociala skäl, man kan anföra för en så sen differentieringstid
som möjligt. Därest de landsbygdens barn, som lämpa sig för en
realskoleundervisning, få stanna ett eller två år längre i hemtraktens
barndomsskola, så är därmed mycket vunnit. En annan
omständighet är att många ekonomiskt svagt ställda familjer, även i städer
med realskolor lätt tillgängliga, ha svårt för att besluta sig för att
låta ett barn gå studievägen, de behöva få dröja med ett avgörande
till efter fullt avslutad obligatorisk barndomsskola. Dessutom utgå
redan de praktiska fortsättningsskolorna och högre folkskolorna från
en sexklassig barndomsskola, varför just denna tidpunkt lämpar sig
som utgångspunkt för alla högre skolor. För ett rationellt yrkesval
är det synnerligen lägligt att vid ett och samma tillfälle ha alla
möjligheterna öppna framför sig.
Man skall uppenbarligen ha mycket starka motskäl för att frångå
en skolorganisatorisk anordning, som speciellt ur yrkesvalsynpunkt
samt för landsbygdens barn erbjuder sådana uppenbara fördelar.
Finnes sådana motskäl?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
