- Project Runeberg -  Tiden / Fjortonde årgången. 1922 /
461

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1922 - Händelser och spörsmål - Regeringsskiftet och valen i England

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL

[-Regeringsskiftet-]

{+Regeringsskif-
tet+} och valen
i England.

Valen i England ha skaffat landet en konservativ
parlamentsmajoritet och tryggat den regeringsexistens, om vilken
Lloyd George så elakt sagt att den var "född trött".
Indirekt har den forne premiärministern dock själv en icke
ringa skuld i den konservativa regeringens tillkomst. Man
får ej glömma att hans egen orosfyllda ledning av landets affärer mer än
kanske någonting annat kom stora lager av befolkningen att anse som högsta
goda just det lugn och den stabilitet som den konservativa regeringen
utlovade. Den liberalkonservativa regimen med sin avsaknad av fasta politiska
riktlinjer hade blivit landet innerligen osympatisk. Blotta oppositionen mot
koalitionen skulle ha blivit en samlande signal under valkampanjen.

Det var med öppen blick för denna sinnesstämning hos väljarna som det
konservativa partimötet på Carlton Club den 20 oktober beslöt att spränga
koalitionen. Konservativa partiet skulle framträda som oberoende vid de
förestående valen och skulle därmed undgå att bli lidande på den allmänna
miss-nöjdheten med koalitionsregeringen. En annan väsentlig anledning till detta
beslut var partiets fruktan för splittring. Ytterlighetsmännen, de så kallade
diehards hade gång på gång givit uttryck för sin missbelåtenhet med att stå
under en liberal ledares färla. De hotade ganska bestämt med att slita sig
loss och gå ut i valen som självständigt parti. Detta måste till varje pris
förhindras. Partiet måste räddas undan det som blev de liberalas öde 1918. Enda
sättet var att säga upp koalitionen. Men vad som ej var klart då, nämligen
att koalitionspolitiken skulle bli så utdömd av folket har blivit klart nu genom
valen. De konservativa skötte sina kort med förutseende och sitta nu också för
några år framåt som det alldeles avgjort ledande partiet i parlamentet. Mot
346 konservativa räknar underhuset blott 142 representanter för Labour Party,
58 Asquith- och 57 Lloyd George-liberaler, samt 12 representanter för andra
oberoende partier. Det vill med andra ord säga att de konservativa äga en
ren majoritet på 77 röster över alla övriga partier tillsammans. Granskar man
emellertid röstsiffrorna skall man finna att partiet ej äger majoritet bland
väljarna, ja, att i själva verket ej ens 40 procent av samtliga avgivna röster
gått till de konservativa.

Avrundade röstsiffror för de olika partierna och för hela landet visa
för de

Konservativa ........................ 5,362,000

Arbetarepartiet ........................ 4,226,000

Asquith-liberalerna ..................... 2,565,000

Ll. George-liberalerna ..............––- 1,542,000

Oberoende ............................ 329,000

Det nya parlamentet kan sålunda knappast sägas vara representativt för den
engelska opinionen, som så tydligt givit uttryck åt framstegsvänliga sympatier.
Även om man undantager nationalliberalerna väger vänstern upp högern ute i
landet och dock räknar denna en mer än dubbelt så stor styrka i parlamentet.
Detta missförhållande kommer ej att sakna sin betydelse för den konservativa
regeringens politik. Ehuru det knappast är troligt att Bonar Law är i stånd
till en sådan kraftyttring som att efter något år på nytt upplösa underhuset
och låta folket gå till val enligt förbättrade valmetoder så måste givetvis
kännedomen om folkets framstegsvänlighet lägga en viss hämsko på
regeringspartiets reaktionära drifter.

Den Bonar Lawska regeringspolitiken lovar dock att i många fall visa bättre
sidor än den Lloyd Georgeska. Stödd av ett jämförelsevis homogent parti har
Bonar Law möjligheter och vi tro även viljan att utåt fullfölja en rätlinjig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:10:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1922/0495.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free