Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, dec. 1922 - Öhlin, Pelle: Tre kampsånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
PELLE OHLIN
II-
Nu till vår egen, den svenska arbetarklassens "nationalsång",
Arbetets söner, vilket namn den haft från födelsen. Sveriges arbetare
kunna skryta med, att vara de enda i Internationalen, som ha en
egen högtidssång, egen i den mening, att den är hela den svenska
arbetarklassen kär trots de många olika strömningarna inom rörelsen.
Detta har inte annat lands arbetare, utom de franska. Övriga länder
sjunga endera Marseljäsen eller Internationalen, då det skall vara
högtidligare än vanligt.
Hur Arbetets söner kom till har även det sin intressanta historia.
En historia, som i mångt liknar den, under vilken Marseljäsen kom
till, om man i de båda mot varandra stående härarna vid Strassburg
inte ser endast österrikare och fransmän, utan härar, vilka kämpa
om idéer och icke om landamären. Även Arbetets söner är en
krigssång, diktad strax före ett anfall, vari visserligen icke ingingo
skarpa patroner och dödande verktyg utan andra vapen. Och dess
författare var icke någon frontkapten, klädd i sabel och uniform,
utan en fattig statarpojke, Henrik Menander, som gett sig ut i
världen och där lärt känna socialismen. Detta lärde han i Paris, och
från denna tid räknade han sig, som en av kämparna för socialismen.
Hemkommen kallades han, efter en kortare sejour i Göteborgs
Handelstidning, till redaktionssekreterare i den av Palm 1882
startade Folkviljan i Malmö.
I denna tidning sjöng denne uräkta och ursprunglige
proletärskald sina första sånger offentligt. Dock, till dem hör inte Arbetets
söner. Denna blev inte ens skriven eller tänkt i Sverige, utan dess
födelsestad är Köpenhamn. Att så blev fallet berodde på en nattlig
plundring i det tryckeri, där Folkviljan trycktes. Menander måste
ge sig över till Köpenhamn och där få tryckt tidningen. Detta
skedde även, men den måste efter en tid nedläggas. Menander
återgick till sitt korkskär ar eyrke. Han var dock icke overksam för
socialismen, utan arbetade med iver i den av svenskar, danskar och
norrmän bildade "Föreningen för socialismens utbredande i
Sverige", där han var den enda "skaldiske" medlemmen. Denna
förening gjorde allt vad den kunde för att få sina idéer utbredda i
Sverige, och medlemmarna foro allt som oftast över med litteratur.
Sommaren 1885 kom, man var inne i juli och föreningen beslöt sig
för en offensiv i stort. Malmö valdes till attackplats. Inom för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
