Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, dec. 1922 - Öhlin, Pelle: Tre kampsånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE KAMPSÅNGER
481
Man kan medge, att Arbetet-s söners rytm icke är storstilad, och
att orden i sig själva icke äga melodisk skönhet. Men dess känsla
är så genomäkta Proletärisk, att knappast någon efter den givit
något så bastant och helt, den är sången i skur, i solsken, då
armodet trycker, då maj sol ler och moln gå blå över röda dukar,
man hör det hela: massans stamp från sotig fabrik till en
grönskande park, det är proletariatets toner, det är Arbetets söners sång;
den är och förblir den svenska arbetarklassens helgade nationalsång!
III.
Den svenska arbetarklassens tack för, att "Internationalen"
införlivats bland dess sånger, tillfaller Arbetets söners författare, H.
Menander. Sången hade väl honom förutan ändå en gång blivit
översatt även till vårt språk. Men det är hans tolkning, som vi
älska, beundra och erkänna som den värdigaste av tolkningar,
trogen såväl text som rytm, klädd i en svensk text som säger fullt
ut vad den franska texten innehåller. Det förefaller lite märkligt,
att icke någon av de många sprakande revolutionära skalderna
vågade sig på en översättning. Säkerligen hade de emellertid icke
gått i land med just det i dikten, som är dess äkthet: den
ursprungligt proletära känslan, något som blott en skald av Menanders
läggning kunde fånga och återge utan att tillgripa bombastik.
Sången tillhör de sånger, som inte enbart blivit vårt lands arbetare
kär. Den är den enda sång som i verklig mening tillhör och är
en sång för den internationella arbetarklassen.
Tidpunkten då den skrevs är svår att exakt angiva, enär dess
författare är död sedan många år tillbaka och dessutom var en
sångare för proletariatet, en som enbart sjöng med revolutionär och
socialistisk tendens, om han ock icke var av Proletärisk börd, och om
sådana skalders verk gömmer litteraturhistorien oftast inga data. Det
enda, som stått att få veta är, att författaren Eugène Pottier var
medlem av den 1864 bildade Internationalen, fransman först och främst,
men också en glödande revolutionär, som hade sett sina bästa dagar
då Pariskommunen proklamerades 1871. Han överlevde i vart fall
Kommunen, men exakta data om födelse och död måste sökas på
fransk botten, då uppgifterna därom i här tillgängliga källor äro
stridiga. Menander meddelar vid sin översättning av sången 1902,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
