Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, dec. 1922 - Öhlin, Pelle: Tre kampsånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482
PKLIÆ OHLIN
att dess författare dött "för några år sedan". I en belgisk bok
(1898) om socialismens insteg i Belgien säges på ett ställe, — att
"dagen till ära sjöngs Internationalen, som avslutning. .. årsdagen
av Pottiers död". Data äro emellertid utelämnade.
"Internationalen" liar med Marseljäsen och Arbetets söner det
gemensamt, att den tillkommit i ett utomordentligt ögonblick, ett
skede då man trodde sig stå inför en vändpunkt, en ny epok i
historien. Internationalen var ett av de spontana, sprudlande "I
gevär "-ropen för Pariskommunen.
Efter slaget vid Sedan 1870 följde för fransmännen en nattsvart
tid. Då stod Bismarck och Moltke, där våra dagars Poincaré och
Millerand stå. Bland de franska arbetarna rådde förtvivlan. Enda
räddningen ur eländet ansågo de socialistiskt sinnade ligga i en
revolution, och stärkta i tanken, att den mot stabilisering gående
(första) Internationalen möjligen skulle kunna ge stöd, satte både
socialister och anarkister i gång med en häftig
revolutionspropaganda, vars intensitet och hetsighet länge får söka sin lika i historien.
Man ställde sig i gathörnen, på restaurangerna, i soldatleden, ja,
överallt predikade man revolution, i tal, i skrift, i sång vädjade
man till arbetarna, att beväpna sig för att slå ned kejsardömet,
och som en länk i denna agitation kom "Internationalen" till.
Skalden, känd och aktad i klubbarna för sin socialistiska diktning,
ville på sitt sätt dra sitt strå till stacken: arbetarnas beväpning
och slungade då (i början av januari 1871) ut sin sång. Det
exakta datum då den skrevs ligger säkert djupt förborgat, men
konstaterat är, att den sjöngs i arbetarklubbarna i början av
februari. Efter detta blev den endera upptagen i något radikalt
organ eller spridd på lösa blad, ty de 100,000 beväpnade arbetare,
som drogo kanoner upp på Montmartres höjder för att beskjuta
staden, läto från dessa höjder sången tona ut över staden under
det borgarna kapitulerade och drogo bort.
Sången var ämnad som en frisk fläkt i det kvalm som rådde,
den ville ge något nytt, fånga arbetarna för stundens moment. Den
skrevs också särskilt för arbetarna och var i underrubriker betitlad
som "arbetarnas revolutionära kampsång". Bekant är, att
Marsel-jäsen mer och mer övergått att bli en nationell sång. Internationalen
kastades ut för att markera ett nytt skede i socialismens och
revolutionernas historia. Den kom för att markera det stora "uppbrottets"
skede, och den har som titel i sina första editioner "Uppbrottets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
