Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, dec. 1922 - Händelser och spörsmål - Lausannekonferensen och »Sundens frihet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
►Synar mun emellertid detta begrepp "Sundens frihet" tvingas man
ovillkorligen att ge ryssarna rätt i att det är för dem som en sådan frihet har någon
större betydelse och ej för England.
Lloyd George förklarade själv en av de kritiska dagarna då turkarna jagade
den grekiska armén framför sig att Sundens frihet i ekonomiskt avseende
betydde frihet för handelssjöfarten och säkerhet mot blockad och avbrott. Man
kan med skäl fråga sig om verkligen denna frihet är så vital för England som
Lloyd George ville göra gällande. Före kriget var England visserligen den
främsta handelsmakten på Svarta Havet. Men i förhållande till dess övriga
handel var den på Svarta Havet av ganska obetydlig omfattning. För Ryssland
däremot är Sundens ekonomiska frihet ett sine qua non. Rysslands jordbruk,
dess boskapsskötsel, dess råprodukter, kol, järn och olja saiht även den utan
jämförelse viktigaste fabriksdriften äro alla väsentligen förlagda till mellersta
och södra Ryssland. Till Svarta Havet leda även alla naturliga utfartsvägar,
dit flyta floderna och med tanke på hamnarna där ha järnvägarna anlagts.
Behöver man erinra om att Rysslands hamnar i norr stängas på vinter av isen.
Ett par makter befinna sig i liknande position nämligen Rumänien och
Bulgarien, även deras handel skulle kunna strypas av den makt som behärskade
Sunden. Säkert är att Englands intresse av Sundens frihet ej kan mäta sig
med dessa länders.
Vända vi oss åter mot den militära sidan av saken göra vi liknande
erfarenheter. För att återigen citera Lloyd George yttrade han härom: "vad som
hände under det sista kriget har gjort klart för varje tänkande varelse
åtminstone i Brittiska Imperiet, hur vital dessa smala farvattens frihet är för
Imperiet". Men vad var det egentligen kriget visade? Knappt något annat än
att Ryssland störtade samman när Turkiet avstängde Sunden. Ryssland kunde
ej längre hämta utifrån vad det behövde och blev urståndsatt att längre
fortsätta kriget. Även militärt betyder Sunden oändligt mycket mycket mer för
Ryssland än för England. Man kan därför ej förvåna sig över att
sovjetdiplomaterna nu beslutsamt fullfölja den tsaristiska regimens traditionella politik
och söka skaffa sitt land en tryggad ställning vid Sunden. Därför har också
sovjetregeringen ansträngt sig till det yttersta för att göra Angöra till en trogen
bundsförvant. Redan så tidigt som i mars föregående år slöts sålunda ett
fördrag mellan Ryssland och Angöra enligt vilket den förra makten förband sig
att ej godkänna något fördrag, som påtvangs Turkiet mot dess vilja.
Beträffande ordningen vid Sunden bestämdes att den skulle fastställas av de länder
som gränsa till Svarta Havet och Sunden och att Turkiets suveränitet ej finge
inskränkas. Detta fördrag preciserades närmare i januari detta år så att de
bägge förbunden förpliktigade sig att endast gemensamt bestämma sin politik
beträffande Sunden. Hela sov jets taktik har sålunda gått ut på att i stället
för att krossa Turkiet i Mindre Asien, något som Ryssland otvivelaktigt skulle
ha förmått, göra turkarna till sina förbundna.
Hittills har det också sett ut som om Ryssland hållit på rätt kort när det gav
Angöra sitt oförbehållsamma stöd. Den sista veckans förhandlingar i Lausanne
ha emellertid visat att banden mellan Moskva och Angöra hålla på att lossna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
