- Project Runeberg -  Tiden / Femtonde årgången. 1923 /
8

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1923 - Exsul: Finländsk Politik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8

EXSUL

månad i fjol till Vars jäva. Men när han kom tillbaka hade han inte
med sig den förbundstraktat, som hade ställts i utsikt, utan i dess
ställe ett ganska magert "politiskt avtal" (aecord politique), som
ej förpliktade vederbörande makter till att göra gemensam sak för
det fall att någon av dem bleve utsatt för ett krigiskt angrepp. Som
ett förberedande steg till ett kommande försvarsförbund hade väl
detta avtal varit antagligt, därest det inte hade innehållit ett
stadgande, som innebar att Finland, för det fall att Polen bleve anfallet
av främmande makt — lika gott vilken — vore skyldigt att
iakttaga en "välvillig hållning". De till avtalet fogade hemliga
tilläggsstadganden, som närmare bestämde vari denna välvilliga hållning
skulle bestå, voro långtifrån ägnade att skingra de betänkligheter
själva avtalet väckte. Riksdagen vägrade nu att ratificera avtalet,
Holsti såg sig nödsakad att avgå, dragande hela centerregeringen
med sig i fallet, och Finland kom att stå utanför den polsk-baltiska
alliansen.

Som sakerna nu stå, är Finland alltså tämligen isolerat, utan
annat yttre skydd än den bräckliga garanti medlemskapet i Folkens
Förbund skänker. Det är helt naturligt att man ånyo, och ivrigare
än någonsin tillförne, riktar blicken mot Skandinavien,
enkannerligen Sverige. Frågan om i vad mån Finland kan räkna på Sveriges
stöd för vidmakthållandet av sin självständighet, börjar allt
tydligare te sig som den unga republikens stora utrikespolitiska
livsfråga. Även för vårt land är det ett spörsmål av den allra största
räckvidd. Det går inte för sig att skjuta det ifrån sig — som man
på vissa håll har försökt — under föregivande av att det är ett
"akademiskt" spörsmål utan verklighetsinnebörd i nuet. Ty vem
vågar gå i god för att Ryssland kommer att lämna Finland i fred
för oöverskådlig tid framåt ? Och räknar man med att västmakterna
skola bistå Finland, så må man påminna sig att den hjälp Frankrike
såg sig i stånd att lämna Polen år 1920 inte förmådde hindra ryska
armén att tränga fram ända till Varsjavas portar. Och slutligen,
om man sätter sin lit till folkförbundet, vilken makt skulle det i
första hand åligga att exekvera förbundspaktens tionde paragraf,
om inte just Sverige?

Nu, när ett år har förflutit sedan Ålandsfrågan blev
slutaweck-lad, äro vi lyckligtvis äntligen i stånd att dryfta förhållandet mellan
Sverige och Finland under en vidare synvinkel, utan att låta vårt
omdöme förvillas av tillfälliga misstämningar. Det säger sig emel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:10:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1923/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free