Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1923 - —m: Kristiania—Moskva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
KRISTIANIA—MOSKVA
tragikomiska skådespel, vars scen ömsom varit förlagd i Kristiania och Moskva,
utvecklat sig.
I Historien om en bönefärd, Tiden 1921, sid. 265—270, har en del av Det
norske arbeiderpartis lidandehistoria efter sammankopplingen med Moskva
meddelats. Här följa nu några upplysningar, om vad som senare tilldragit sig.
De egentliga tvistefrågorna mellan Moskva och norska kommunistpartiets
minoritet å ena sidan samt detta partis majoritet å den andra ha varit:
1. Moskvas krav på rörelsens absoluta centralisering.
2. Kollektivanslutningsprincipen.
3. Karl Johansens medarbetarskap i norska Social-Demokraten.
4. Studentgruppen Mot Dags ställning.
5. De socialdemokratiska namnen på en rad norska kommunistorgan.
Utom dessa centrala frågor har det varit en del andra irritationsmoment, av
vilka må nämnas:
1. Tranmæls vägran att resa till Moskva för att stå till svars for sina
gärningar.
2. Kristiania arbeiderpartis exkludering av Halvard Olsen.
3. Moskvas benägenhet att taga större hänsyn till minoritetens skall än till
partiledningens genom majoritetsbeslut manifesterade vilja.
Ur denna rikedom på konfliktanledningar växte sedan fram en hel skog av
beskyllningar och kontrabeskyllningar, som kulminerade när Tranmæl
förklarade, att den ryska kommunismen gjort fiasko.
Moskvainternationalens krav på sträng centralisation, som redan i de bekanta
21 teserna starkt underströks, har av Det norske arbeiderpartis maioritet
uppfattats på ett speciellt sätt. Denna uppfattning framgår klarast av ett
citat ur centralstyrets redogörelse till landstyrelsemötet den 5—8 januari 1923,
vari det heter:
Vår grundsyn har varit och är framdeles att ett levande parti, en
arbetande, aktiv och kampduglig del av den internationella
arbetarsammanslutningen, skall byggas upp nerifrån och uppåt. De enskilda arbetarna skola
dragas in till arbete i partiföreningarna, skall ha rätt att utveckla sitt
personliga initiativ och sin arbetslust, skola ha självbestämmanderätt i sina
avdelningar i rent inre lokala spörsmål. Vårt parti, Det norske arbeiderparti, är
uppbyggt på denna federativa t asis, icke som ett enhetsparti, utan som en
sammanslutning av samorganisationer i städer och distrikt med partikongressen
som högsta myndighet. Partiets central- och landstjnre vakar över att partiet
ledes i överensstämmelse med stadgarna och partikongressens beslut, och
vägleder organisationerna i politiska och agitatoriska spörsmål. Men i övrigt har
samorganisationerna en vidsträckt självbestämmanderätt i sina egna inre
angelägenheter, väljer sina förtroendemän utan inblandning och beslutar fritt, om
icke det i särskilda fall anhålles om vägledning genom beslut i de högre
instanserna, eller det är fråga om brott mot partiets program och principer.
Centralstyret säger vidare i samma redogörelse:
Vår uppfattning av den kommunistiska internationalen som ett världsparti
är, att den själv och dess organ skola ha tillsyn och kontroll över de enskilda
avdelningarna — landspartierna — och utfärda föreskrifter om deras
verksamhet, samt ha beslutande myndighet i internationella spörsmål och när det
gäller gemensamma internationella aktioner. Men för övrigt skola de olika
ländernas partier behålla sin självbestämmanderätt i inre och lokala
angelägenheter och när det gäller internationella paroller (som den med
enhetsfronten) skall det finnas möjlighet att praktisera en anpassning efter nationella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
