Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1923 - —m: Kristiania—Moskva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KRISTIANIA—MOSKVA
49
förhållanden, allt efter de existerande ekonomiska, politiska och organisatoriska
förhållandena i varje land. — — En alltför sträng centralism skulle kunna
medföra en motsvarande schematisering av program, paroller och direktiv. Man
har god anledning att frukta för, att detta skall försvaga de olika
avdelningarna och därvid försvaga även internationalen och skada arbetarklassen i des3
kamp.
Gent emot detta betraktelsesätt stod Moskvas idéer, som biträddes av den
norska partiminoriteten under Olof Seheflos, Emil Stängs och Eugene
Olaus-sens ledning. Moskva höjde kravet på den strängaste centralism inom alla
anslutna partier, samt fordrade att den internationella exekutivens bud
ovillkorligen skulle efterlevas av dessa partier. I fortsättningen skall meddelas
innebörden av Moskvas krav i detta avseende.
Moskva fordrar även fackföreningsrörelsens underkastelse under partierna.
Centralstyrets majoritet höll dock på fackföreningsrörelsens fulla frihet som
"ett ofrånkomligt krav". Detta ¾ ’’ofrånkomliga krav" måste emellertid
släppas, om den norska fackföreningsrörelsen skall motas in i den så kallade
Röda fackföreningsinternationalen, som bygger på samma centralistiska
metoder som bolsjevikernas politiska international och som helt står under dess tof f el.
Flera gånger har Moskva dekreterat, att fackföreningarnas kollektiva
anslutning till Det norske arbeiderparti skall avskaffas och ersättas med individuell
anslutning. I Kristiania har man svarat: Vi skola avveckla den kollektiva
anslutningen, men det går icke nu; vi måste fara försiktigt fram, om ej partiet
skall förstöras. Men avecklingen har icke kommit längre för det.
Detta krav har framkallat en livlig debatt inom Det norske arbeiderparti över
frågan: Skola vi vara ett litet elitparti eller ett stort massparti? Den ryska
linjen är att det skall vara ett litet parti, som när det gäller kan taga ledningen
över massorna och göra det väntade storverket. Varje medlem i detta parti skall
vara kommunistiskt genomsyrad, och då duger mycket riktigt icke den
kollektiva anslutningen. I sitt tal om de norska tvistefrågorna på Moskvakongressen
i november visade Bucharin upp det ryska exemplet för norrmännen. "Vi
ex-kluderade på en gång 170,000 medlemmar ur vårt ryska parti", meddelade
Bucharin.
Tranmæl och hans vänner ha stått på masspartilinjen. Utan ett stort parti
blir det inga massaktioner, säger Tranmæl. Arbetarklassen måste vara
mangrant organiserad, om den skall förmå något i politisk bemärkelse. Och, säger
Tranmæl ytterligare, vi få aldrig sjunka ned till att bli en sekt. Då ha vi
förstört alla möjligheter, att nå något inflytande.
över detta spörsmål ha förts de tokroligaste debatter inom den norska
kommuniströrelsen. Fullvuxna karlar ha med skrattretande allvar fört fram de
barnsligaste argument för och emot "massaktions- eller organisationslinjen".
Och det lustigaste är, att människorna tro att de representera det modernaste
inom arbetarerörelsen, trots att deras tankar faktiskt ännu icke passerat
sekelskiftet.
Norska Social-Demokratens utrikespolitiska redaktör Karl Johanssen har blivit
ett lett tvistefrö i den bolsjevikiska myrstacken. Han hade i partiets
huvudorgan skrivit några självständigt hållna artiklar, i vilka han bl. a. i milda
ordalag klandrat domen över sociaiistrevolutionärerna, kommunistiska
interna-tionalens politik i Italien, Sovjet-Rysslands orientpolitik samt slutligen vid ett
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
