Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1923 - —m: Kristiania—Moskva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KBISTIANIA—MOSKVA
51
Fallet Halvard Olsen ligger i korthet så: Denne som är metallarbetarnas
förtroendeman medverkade vid sitt förbunds senaste kongress till att en
socialdemokrat och en syndikalist invaldes i förbundsstyrelsen. Detta ar brott mot
Moskvateserna, och rörarbetarna i Kristiania föreslogo att Olsen skulle
suspenderas från sitt partimedlemskap på ett år. Kristiania arbeiderpartis
representantskap godkände förslaget, fastän centralstyret i partiet avrådde. Beslutet
effektuerades heller icke av centralstyret. Olsen var emellertid minoritetsman,
varför hans sak låg bra till i Moskva. Någon svårare tvistefråga blev detta
fall aldrig, men det bidrog till att blåsa upp stämningen på ömse sidor.
Detta var de väsentligaste tvisteanledningarna. Rörande dessa frågor
fördes under månaderna september-december 1922 en synnerligen häftig debatt
inom partiet. Denna debatt tog ibland sådana former, att den långt
överskred gränserna för det, som brukar betraktas såsom tillåtligt partivänner
emellan. Trots debattens häftighet låg dock i dess början i viss mån en
avvaktande stämning över det hela. Den kommunistiska internationalens fjärde
kongress skulle nämligen hållas. Och där skulle ’’norska frågan" avgöras.
Exekutiven ville ha Tranmæl till Moskva för att komma i tillfälle att pressa
denne de bångstyriges verklige ledare. Sinovjev telegraferade denna önskan
till Kristiania, och sedan sände exekutiven ytterligare tvenne telegram. Men
Tranmæl och centralstyrets majoritet vägrade att efterkomma dem. Detta
härmade omåttligt exekutiven, och Bucharin förklarade på kongressen: "Affären
med Tranmæl är verkligen enastående och hans frånvaro har gjort ställningen
mera invecklad". Som en lysande förebild framhöll Bucharin Cachin, som vid
ett tillfälle eftertelegraferades till Paris och snällt kom till Moskva.
På kongressen dominerade exekutiven genom Bucharins här flera gånger
citerade tal fullständigt beträffande den "norska frågan". Den norske
majoritetsrepresentanten HaaTcon Meyer höll ett kort snällt tal, där han redogjorde
för centralstyrets majoritets syn på saken. Sedan var också Sinovjev uppe
och meddelade att ingen pardon var möjlig. En kommission för "norska
frågan" tillsattes av kongressen. Inom denna pressades majoriteten av den
norska delegationen att rösta för det förslag, som sedermera antogs av
kongressen. Tre man, Haakon Meyer, Oscar Torp och Rolf Hofmo avstodo från
att rösta.
Den av kongressen antagna resolutionen i "norska frågan" hade följande
lydelse:
Efter att hava mottagit kommissionens rapport beslutar kongressen:
1. Att göra Det norske arbeiderparti uppmärksamt på nödvändigheten av
ett noggrannare genomförande av alla internationalens beslut, såväl de som
fattas av kongresserna, som de, vilka de verkställande organen fatta.
2. Kongressen fordrar, att partiets reorganisering på grundvalen av
individuellt medlemskap genomföres senast inom ett år efter nästkommande
partikongress. Om det praktiska arbetet och resultaten på detta område skall
exekutiven periodiskt informeras, dock minst en gång i månaden.
3. Vad angår pressens innehåll är partiet förpliktigat att strax genomföra
de tidigare världskongressernas beslut och att efterkomma de direktiv, som
äro givna i exekutivkommitténs brev av den 23 september. De
socialdemokratiska namnen på partitidningarna skola ändras inom tre månader, räknat från
den kommunistiska internationalens kongress’ avslutning.
4. Kongressen bekräftar riktigheten av exekutivkommitténs ståndpunkt
beträffande påvisandet av partirepresentationens parlamentariska fel. Kongressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
