Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1923 - —m: Kristiania—Moskva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KKISTT ANIA — MOSKVA
55
politiska kursen. Från arbetare- till koalitionsregering är det icke lång väg.
Om kort tid möter man de socialdemokratiska taburettanhängarna.
Det var mycket värre saker än Karl Johanssen någonsin producerat i
Social-Demokraten! På allt märktes att Tranmæl var böjd för att driva saken till
sin spets och att han i slutet av december kände sig säker på att ha landsstyrets
och partiets majoritet baTcom sig. Allt som skrevs och framfördes från båda
hållen såg tydligen dagens ljus under den bestämda förvissningen att
parti-sprängningen stod omedelbart för dörren. Nådatiden utsträcktes emellertid.
Den 5, 6 och 7 januari sammanträdde partiets landsstyre (partistyrelse) för
att intaga ställning till tvistefrågorna. Som representant för internationella
exekutiven var Badeh närvarande. Vid, detta möte led Tranmæls opposition
ett grundligt nederlag. Detta nederlag var så pass tillintetgörande att den
förutvarande majoriteten helt och hållet avstod ifrån att göra sin vilja synlig
i samband med beslutens fattande.
Rörande tvisterna med exekutiven avgav Radek en förklaring, som var avsedd
att lugna de upprörda norrmännens känslor. I denna förklaring sades bland
annat "att exekutiven aldrig satt som mål att upphäva de kommunistiska
partiernas självständighet. Den har alltid förstått att internationalen endast kan
vara stark om de kommunistiska partierna självständigt av egen vilja driver
en riktig kommunistisk politik." Emellertid göra de enskilda partierna fel
i olika avseenden, förklarade Radek, och därför är det nödvändigt att
exekutiven ibland griper in. Besluten på fjärde världskongressen betyda icke att
den kommunistiska internationalens sektioners självständighet skall successivt
upphävas. "Det norska partiet har, liksom varje annan sektion av
internationalen, rätt att självständigt ordna och leda alla sina angelägenheter",
försäkrade Moskvas sändebud. Men därefter gjorde han följande säkert icke
oviktiga undantag: "Endast i de fall, där exekutiven menar att det norska
partiets beslut äro okommunistiska eller oriktiga har exekutiven rätt att
ingripa." Och norska partiet måste böja sig för internationalens beslut, "ty om
man tillhör en international skall dess beslut även genomföras". Där
försvann allt hopp om självständighet! De sista satserna lämna ju alla vägar
öppna för liknande handlingssätt, som exekutiven på senaste tiden låtit det
norska partiet vidkännas.
Denna förklaring hade föregåtts av ett förslag till uttalande som Radek
framlagt. Detta lydde:
Landsstyret uppmanar paitikongressen att fatta följande beslut:
Det norske arbeiderparti står kvar i kommunistiska internationalen som en
självständig sektion och erkänner de internationella kongresserna och
exekutivens beslut. Partiet genomför dessa beslut självständigt, men erkänner
exekutivens rätt att övervaka de enskilda partiernas genomförande av
världskon-.gressens och exekutivens beslut och direktiv.
Samtidigt beslutar landsstyret att omedelbart välja en kommitté inom sig
som tillsammans med exekutivkommitténs representant skall utarbeta en konkret
plan för genomförandet av den fjärde världskongressens beslut.
Tranmæls grupp upplyste först att de icke kunde rösta för detta förslag*
Sedan Radek avgivit den förklaring som erfordras här ovan och sedan de
oppositionella herrarna ytterligare pressats böjde de sig under oket.
Centralstyrets majoritet gåvo sin omyndighetsförklaring följande ordalydelse:
Centralstyrets flertal finner icke att exekutivens representants, Radeks,
förslag och förklaring helt täcker de krav som efter vår mening måste ställas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
