Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1923 - Händelser och spörsmål - Pariskonferensens misslyckande och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
rädena skulle åtgärder vidtagas för utnyttjande av skogarna. I händelse
Tyskland brast i fråga om naturaleveranserna skulle Bhenlandskommissionen kunna
rekvirera vad som felades antingen i de militärt besatta områdena eller i Ruhr.
Slutligen skulle en avgift i utländsk mynt upptagas på all tysk export från de
nu besatta områdena liksom från Ruhr.
Varken Bonar Law eller Poincaré voro benägna att vika från de
ståndpunkter som intagits i respektive förslag. Klyftan var med ett ord
oöverkomlig. Ju närmare man emellertid granskar dessa förslag drevs man till den
uppfattningen att varken på ena eller andra hållet förefanns någon önskan om
enighet. Bonar Law hade ett mål för ögonen, nämligen att så fort som möjligt
återställa normala handelsförhållanden. Ginge ej Frankrike med på hans
förslag fanns ingenting att göra. Han kunde ej engagera England i ett företag
som förminskade utsikterna för återställandet av normala förhållanden.
Poincaré finge då hellre ensam företa sina operationer och stånga av sig hornen.
Poincaré å sin sida var besluten att ej släppa greppet om Tyskland. Ju
hårdare han tog i dess bättre för Frankrike. Av Tyskland hade man intet att
vänta, intet annat än vad man själv skaffade sig. Denna oryggliga
beslutsamhet är ej blott desperationens. Bakom den döljer sig hoppet om att England
och Amerika skala tvingas att ge Frankrike ett gott anbud och främst kanske
den stora fruktan för att se Tyskland resa sig som den överlägsna makten pä
kontinenten.
.. . *
Med överraskande snabbhet ha händelserna utvecklat sig. I mitten av
januari ha fransmännen ryckt in i Ruhr området och stå nu i begrepp att
ekonomiskt avskilja hela detta industricentra från det övriga Tyskland. Redan
tillämpas en särskild tullgräns mellan det ockuperade Ruhrområdet och det
övriga Tsykland. Vad som skett är ingenting annat än ett följdriktigt
fullföljande av den franska politiken i skadeståndsfrågan, vilken uppenbart endast
officiellt dikteras av önskan om krigsskadestånd men reellt av önskan att
ekonomiskt och politiskt krossa Tyskland. Frankrike har tagit sina panter
och är nu villigt att ingå på förhandlingar om moratorium och villkoren för
panternas återlämnande. Tillsammans med Belgien och Italien, vilket senare
dock ej militärt deltagit i ockupationen av Ruhrområdet har Frankrike alltså
fört kampen över på fiendens egen mark och ställt den tyska industrin inför
det pinsamma valet att antingen arbeta direkt åt dessa makter eller också
lamslås av brist på det industriella blod, som från Ruhr drives ut över hela
Tyskland, nämligen kolet. Bet kunde vara av intresse att här belysa Ruhr distriktets
betydelse för den tyska industrin, men ämnet skulle föra alldeles för långt
utanför ramen för denna artikel. Emellertid kan nämnas att 75 proc. av
den tyska stenkolsförekomsten är att söka i Ruhr och att praktiskt taget hela
Tyskland, sedan de oberschlesiska gruvorna avskiljdes från moderlandet, matas
med kol från det nu besatta distriktet. Fransmännens beräkningar ligga också
i öppen dager. Man skulle — bortsett från vissa franska storindustriella
kretsars förhoppningar att koncentrera makten inom och vinsten på den tunga
industrin på franska händer — genom att sätta sig i besittning av detta oerhört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
