Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1923 - Händelser och spörsmål - Pariskonferensens misslyckande och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL 63
viktiga centra förr eller senare tvinga Berlinregeringen på knä och under tiden
gottgöra sig själv, för att ej tala om direkt beslag på kol. I denna plan hade
emellertid ett moment ej blivit tillräckligt beaktat, nämligen att Tyskland
skulle anse Frankrikes aktion som stridande mot fördraget och till följd därav
resa ett hårdnackat motstånd. Tyskland kunde visserligen éj bekämpa
ockupationen med militära medel. Men det fanns andra sätt och effektiva sådana.
Så fort det blev klart att ockupationen skulle iscensättas beslöt sålunda Kohlen
syndikat, det vill säga den institution som hade hand om koldistribueringen
att flytta till Hamburg. Detta beredde fransmännen stora svårigheter. De
ägde ej längre någon central myndighet på vilken de kunde utöva tryck. Till
en början hoppades man kunna avhjälpa detta genom att öppna direkta
förhandlingar med direktörerna för de olika gruvorna. Man utlovade
förskottsbetalningar om kolleveranserna till Belgien och Frankrike verkställdes i den
omfattning som skadeståndsplanen föreskrev. Medel till dessa betalningar skulle
uppbringas genom den redan tidigare påbjudna kolskatten. Gruvdirektörerna
ställde sig ej alldeles avvisande. Order kom nu emellertid från Berlin att alla
leveranser till de i den militära ockupationen deltagande makterna skulle
inställas. Ockupationen betydde ett brott mot Versaillesfördraget och med den
hade man förverkat alla rättigheter enligt detta. Därmed var krigstillståndet
förklarat och en kamp, visserligen oblodig men därför icke mindre förbittrad,
blossade upp i Ruhr. De allierade gåvo nu order att koltransporterna till
Frankrike och Belgien skulle återupptagas och att intet kol finge sändas österut
förrän dessa verkställts. Ordern åtlyddes ej varken av gruvdirektörer eller
andra ämbetsmän. Här och där nedlade även järnvägsmännen arbetet.
Fransmännen svarade med häktningar och utvisningar. Ett kolossalt uppseende väckte
det, när sex gruvdirektörer bland dem Fritz Thyssen arresterades. Dessa voro
ju privatmän och ej tyska tjänstemän. Deras arrestering var därför ur alla
synpunkter rättsvidrigt och i Frankrikes eget intresse synnerligen oklokt.
Gruvarbetarna svarade på häktningarna med strejker och då vid ett tillfälle ej
mindre än 165,000 arbetare nedlagt arbetet såg det ut som om strejkrörelsen
skulle utveckla sig till generalstrejk. Stämningen för en sådan var otvivelaktigt
stark men då på samma gång Tyskland självt skulle bli lidande på en dylik
aktion, avvärjdes denna. Ty trots de allierades förbud fortsatte nämligen
koltågen till en början — hur det kan gå i fortsättningen vet man ju ej, men
möjligen kunna transporterna stoppas — att rulla över till det obesatta
området, allt under det att transporterna till de ockuperade staterna stoppades.
Faktiskt är denna kamp i Ruhr ingenting annat än en fortsättning av kriget
i Europa. Och aldrig har det faktum framstått tydligare än nu att den fred
som underskrevs i Versailles aldrig var någon verklig fred, att fredliga
förhållanden aldrig skulle kunna uppbyggas på denna grund. Det markerade
krigstillstånd, som hittills härskat i vår världsdel, behövde blott tillspetsats
genom denna operation från segrarnas sida för att man icke längre skulle behöva
tveka om karaktären av den kamp som försiggått och försiggår på den
europeiska kontinenten. Det gäller ej så eller så många miljarder, så eller sä
stort ekonomiskt välstånd. Det gäller makten på kontinenten. Med
skadeståndsfordringarna ämnade Frankrike hålla Tyskland fången till dess att det
hunnit göra sin egen ställning ointagbar. Ett naivt resonemang. Bredvid ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
