Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1923 - Karleby, Nils: Arbetarprotektionism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 NILS KABLEBY
lunda icke utan Kungl. Maj :ts tillstånd inom riket förvärva och
besitta fast egendom, bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka
gruvdrift. Ej heller får han utan sådant tillstånd idka handels»
eller fabriksrörelse, hantverk eller annan hantering. Gårdfarihandel
får han icke idka, även om han eljest skulle hava handelstillstånd,
ej heller får han företaga realisation utan särskild tillåtelse. Han
kan icke vara medlem av svenskt aktiebolags styrelse, såvida han ej
fått särskilt tillstånd; han åtnjuter icke ens den rätt till tryckfrihet,
som tryckfrihetsförordningen tillerkänner varje svensk. Och så
vidare.
Hela den svenska näringslagstiftningen och
medborgarrättslagstiftningen karakteriseras sålunda faktiskt — och naturligtvis —
därav, att den är en lagstiftning om de svenska medborgarnas
ömsesidiga förhållanden, och att utlänningar betraktas såsom icke
delaktiga i de medgivna rättigheterna, vilket de kunna bliva allenast
efter särskild prövning. Detta förhållande har i realiteten betytt
en utpräglad b or g ar protektionism av den typ som de ovan anförda
citaten avsett med sin arbetarprotektionism, det vill säga
förbehållandet av de borgerliga samhällsuppgifterna i Sverige åt de svenska
borgarna. De svenska grosshandlarna, kapitalisterna, bönderna,
hantverkarna, vetenskapsmännen, ämbetsmännen ha sedan gammalt
varit delaktiga av denna ’’protektionism’’ — och blott arbetarna
icke! Deras uppgifters fyllande är icke förbehållet svenska män.
Man behöver icke länge fundera över orsaken till varken det ena
eller andra förhållandet.
Sverige är ju det svenska folkets land, och det är ganska självfallet,
att detta folk — det vill säga de delar därav, som haft politisk makt
och myndighet — lagstiftat med hänsyn till sina nationella
intressen. Bland dessa intressen står naturligtvis främst intresset av att
finna den bästa möjliga utkomst, som landet kan giva. Om Sveriges
folk driver en produktion, uppodlar landet och tillvaratager dess
ekonomiska’ möjligheter, sker det givetvis för att det själv skall finna
sin utkomst därav. Ingen kan, så länge nationen betraktas som den
högsta enheten, säga något därom, att man själv vill förbehålla sig
rätten till det goda landet kan ge, att man söker förebygga folkets
denationalisering genom uppblandning med främmande raser, och
att man tillkallar utlänningar endast i den mån, som landets egna
intressen så bjuda — till exempel om man vill förvärva särskilt
framstående män på ett eller annat område för att främja landets
intressen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
