Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1923 - Händelser och spörsmål - Norska kommunistkongressen - Till Marxminnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
Under debatterna på kongressen betecknades Kristianiaförslagets antagande
av den Moskvatrogna minoritetens talemän som en "förbrytelse mot
arbetare-klassen", som en ’’klassförrädisk handling" och så vidare. Bucharin menade
att förslaget betydde brytning- med internationalen. Och trots detta antogs
förslaget!
Betyder detta enighet och inbördesfejdens upphörande så hade vinnarna utan
besvär kunnat sätta punkt var som helst under partistridens gång. Ty det
fattade beslutet skapar intet nytt faktum; efter detsamma stå de tvenne
grupperna emot varandra på precis samma sätt som förut. Och de två rösternas
övervikt för Tranmæl utgöra säkert ingen orubblig auktoritet!
De platoniska lojalitetsförklaringar som från skilda håll avgåvos på
kongressen kunna intet ändra härvidlag. Ingenting utgör en så ringa förpliktelse som
dessa vaga ord om lojalitet.
Moskva led ett direkt nederlag genom voteringen på kongressen. Och
exekutiven i Moskva är känd för att icke giva efter på sin mening. Se bara på
hur den behandlat franska kommunistpartiet! På något sätt driver väl den
också sin vilja igenom inom den norska filialen. Om inte förr så kommer frågan
upp på nästkommande bolsjevikiska världskongress. Denna kongress kommer
att ligga helt i exekutivens hand. Och vad exekutiven vill i norska frågan
är sedan länge känt och vittnat.
Alltså: ha icke Tranmæl och hans vänner dessförinnan böjt sig måste de
göra det i samband med femte världskongressen eller också spränges partiet.
Av allt att döma väntar alltså ännu den bittraste "kállcen för det norske
arbei-derparti.
Den partiledning, som kongressen valde, besitter icke den auktoritet, som
ovillkorligen behövs för att hindra fortsatta strider inom partiet, strider, som
så mycket säkrare komma, då det kommunistiska ungdomsförbundet på sin
kongress i början av mars ställde sig på partiminoritetens sida och till sina
förtroendemän valde utpräglade Moskvalakejer.
Kongressen beslöt ändra Social-Demokratens namn till Arbeiderbladet. En
seger för Moskva alltså — efter oändligt bråk.
Den kommunistiska partistriden i Norge är icke till ända. En konstpaus
har satts, men den varar icke länge. Hela läget efter kongressen är som
speciellt tillrättalagt för inbördes ordstrider och tvister om den rätta tron.
Till fyrtioårsdagen av Karl Marx död den 14 mars publicerar
Otto Bauer i "Der Kampf" några betraktelser över clen nutida
socialismens uppgifter i fråga om Marxarvet, vilka — även om de
för den svenska socialdemokratin icke uppenbara något nytt — äro av det
intresse, att de må i korthet återgivas. Bauer framhåller, att just i den
marxistiska åskådningens snabba utbredning bland massorna under de senaste
årens upprörda förhållanden legat en fara för denna åskådning själv. Dess
popularisering har mångenstädes blivit liktydig med dess vulgarisering; redan
före kriget förelåg ju, icke minst under tyska doktrinära teoretikers
inflytande, en tendens i riktning av att ersätta fri forskning och kritisk prövning
vid handen av nya fakta med dogmatisk bokstavstro och exegetik. Marx’ ord
hava upptagits såsom revolutionära kampparoller, utan närmare inträngande i
Till
Marx-minnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
