Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1923 - Karleby, Nils: Arbetarmonopol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETABMOKOPOL 135
försök, misstag och rättelser, felgrepp och törnar — och den vackra
sammanhängande kedja, som dess historia i retrospektiv betraktelse
företer, ter sig ingalunda så för dem, som just hålla på att smida den
av sina idéer, sina misstag och törnar.
II.
Ett av de problem, som den moderna kollektivistiska utvecklingen
uppställer, reflekteras i den allt vanligare termen årh et ar monopol.
Icke som om den gode medborgare, vars störda jämvikt inför en
företeelse på arbetsmarknaden finner ett irriterat uttryck i denna
term, därmed skulle förbinda ett klart fattat begrepp, eller som om
användningen av termen alltid skulle vara adekvat. Det kan ifråga
om dylika allmänna slagord alltid från början misstänkas, att de
närmare prövade i nittio fall av hundra visa sig felanvända —
ungefär som den populära termen förkylning som förklaring till all
världens krasslighet i nittio fall av hundra icke stämmer med
verkligheten. Men ett dylikt slagord är alltid på sitt sätt ett vittnesbörd
om en föreställning, falsk eller riktig, som någon viss företeelse eller
räcka av företeelser framkallat. Och sålunda, i den mån detsamma
ger uttryck åt ett fördömande, om en reaktion emot företeelserna
i fråga. Det är därför av vikt och intresse att analysera detsamma
till halt och betydelse.
Därvid kan man bortse från den instinktfva reaktion, som en
förkämpe för ett visst ekonomiskt system oundvikligen känner
gentemot varje företeelse, som synes honom strida mot detta systems
principer. Då den allmänna borgerliga opinionen ända långt fram i
tiden fördömde fackföreningsrörelsen och den sociala lagstiftningen,
var detta fullkomligt naturligt i betraktande av den rådande
ekonomiska och sociala åskådningen.1) Enligt lönefondsteorin var det
en omöjlighet att överhuvud höja alla arbetslöner, så länge
"lönefonden" var oförändrad. Lyckades en grupp "artificiellt" höja sina
löner, måste detta medföra motsvarande sänkning på annat håll
och kunde alltså aldrig vara till fördel för arbetarklassen som
helhet. Det var alltså i arbetarnas eget intresse, man protesterade.
Enligt den härskande mekaniska grundåskådningen av samhällslivet
*) Well, Ina. dem., s. 615.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
