Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1923 - Karleby, Nils: Arbetarmonopol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
NILS KARLEBY
ledde den fria konkurrensen till, att envar finge precis den inkomst
som motsvarade betydelsen av hans insats i produktionen av
företagsamhet, kapital eller arbete; om jordräntans berättigande som
inkomstkälla rådde däremot vissa tvivelsmål. Och detta var ju
rättvist; den utomordentliga inskränkning i satsens giltighet, som låg i
den samhälleliga klassuppdelningen och olikheten i ekonomiskt läge
och därmed från början gjord bestämning av hela
fördelningsresultatet, var det först Marx’ som bringade till klart uttryck.1) Den
rådande fördelningen av egendomen och uppdelningen i klasser,
uppfattades såsom naturlig och evig; ett ingripande däri såsom ett
ingripande i den naturliga ordningen; ett sådant kunde aldrig vara
gagneligt. Att även denna ordning var i sina typiska — till
skillnad från dess ? ’naturliga? \ för alla ekonomiska former
gemensamma2) — drag historiskt betingad och blott ett led i utvecklingens
kedja, stod då ej så klart som nu. Den reaktion, som de växande
praktiska framgångarna för "arbetarklassens nationalekonomi",
vilken icke är annat än den moderna socialpolitiken, städse väckte,
och det motstånd den hade att övervinna, voro sålunda naturliga,
men äga av den här diskuterade frågans synpunkt intet intresse
— utom såtillvida, som de kunna vara en vägvisare till det
känsloläge, varur på sina håll ett irriterat utbrott "arbetarmonopol"
understundom kan springa. För den anförda åskådningen blir
nämligen allting monopol, som överhuvud innebär ett medvetet
mänskligt ingripande i de "ekonomiska lagarna". Att de
"ekonomiska lagarna" egentligen icke äro annat än
erfarenhetssatser om människornas normala handlande i ekonomiska ting,
och att ett mänskligt ingripande i världens gång lika väl äger
rum då företagsledarna efter sitt skön göra ekonomi, som då de ha
att räkna med andra människors synpunkter i sina dispositioner,
höra till de ting, vars förbiseende är ett egendomligt drag i den av
en mekanisk åskådning burna äldre nationalekonomin. Ännu mötes
då och då denna uppfattning, såsom då en författare3) menar, att
all facklig och socialpolitisk reglering är direkt i släkt med
handelstvång, monopol och protektionism. Men den äger intet när-
*) Marx, Zur Kritik, s. XXIX ff. — D;o, Randglossen zum Programm der
deutschen Arbeiterpartei (Götha), utg. av Korsch, Berlin 1922, s. 27.
2) Zur Kritik, s. XLI ff.
3) Lecky, Democracy and Liberty, II, s. 383. (Cit. efter Macgregor,
Indu-strial Combination, London 1906, s. 172.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
