Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1923 - Mogård, Bertil: Samhället och ungdomskriminaliteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLET OCH UNGDOMSKRIMINALITETEN 143
Tydligt är, att huvudposten av återfallen sker strax efter det
anstalten fått släppa ifrån sig eleverna. Sålunda visade det sig vid
den i det föregående omtalade undersökningen, att 18 procent av
samtliga återfall i brott skedde under samma kalenderår, varunder
utskrivningen av elev ägde rum och 37 procent året efter detsamma.
Alltså 55 procent av samtliga återfall vid själva övergången från
anstaltskontrollen till ett liv i full frihet! Förhållandet torde i
nämnt hänseende vara enahanda vid Viebäck och utländska
uppfostringsanstalter.
Högst naturligt torde vara, att en anstaltsvistelse av 2 år och
några månader med dess i minsta detalj ordnade och övervakade
livsföring, i viss mån måste hos den enskilde eleven medföra ett
behov av handledning och kontroll även efter utskrivningen, då
anstalten tyvärr har alltför ringa resurser att möta detta behov.
En lämpligt ordnad eftervård av minderåriga lag-överträdare måste
följaktligen ha till en förutsättning — icke elevens ökade känsla av
beroende under anstaltsmyndighetens band utan snarare en
frigörelse och ett stegrat förtroende till den egna personlighetens
möjligheter att på ett rättskaffens sätt genomgå även svåra tider.
Anstaltens fostran bör alltså syfta till att stegra ambitionen. Ett visst
mått av frihet, ökat alltefter behovet, måste därför lämnas eleveit å
anstalten även med risk av ett och annat rymningsfall.
I den livliga diskussionen i England å ifrågavarande område
klandras ej sällan Borstalinstitutionerna, vilka i stort sett motsvara
våra allmänna uppfostringsanstalter för ungdom i åldern 15—21
år, för ett försummande av den nödvändiga yrkesutbildningen till
förmån för mindre viktig drill och handräckningsarbete.
Anbetsut-bildningen å de engelska anstalterna anses ej tillräckligt intensiv
eller så praktiskt lagd, att den utskrivne eleven, även efter ett par
års yrkesträning å anstalten, kan slå sig fram eller genom sitt
ärliga arbete i yrket tjäna tillräckligt för sin utkomst. I någon ringa
mån kan nog denna anmärkning ha fog för sig även i våra
förhållanden. I stort sett gäller det dock ej. Å Bona bedrives jordbruk
och olika hantverk alltid under yrkessakkunnig ledning. Tack vare
den tämligen obestämda tiden för vistelsen å anstalten kan en
grundläggande utbildning i yrket åstadkommas, och för en elev,
villig att lära, saknas ej möjligheter att nå ännu närmare
fullbildning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
