Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1923 - Olberg, Paul: Rysslands orientpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYSSLANDS ORIENTPOLITIK 171
ryssland, nämligen den 25 till den 29 november, sammanträdde i staden Kokand
i Fergan en extra allmohammedansk landskongress. Den förklarade Turkestan
vara territorialt autonomt och vänskapligt förbundet med den federativa
demokratiska ryska republiken. Fastställandet av gränserna skulle överlåtas på den
turkestanska konstituanten, vilken skulle sammanträda så snart sig göra lät.
Turkestans autonoma regering, som hade sitt säte i Kokand, tog på intet
sätt till sin uppgift att bekämpa sovjetmakten. I det hänseendet överskattade
den icke folkets krafter. Fastmera inriktade den sina ansträngningar på att
samla de inre krafterna och organisera dem. Bolsjevikerna i sin tur litade
till en början på de turkestanska mohammedanernas oförmåga att uträtta något,
och visade sig icke reagera på något sätt mot självständighetsförklaringen. %
Men snart kommo de under fund med, att man i Kokand verkligen uträttade
positivt arbete efter målmedvetna linjer. Då förlorade man jämvikten i Moskva.
Efter det regeringen i Kokand under två månaders tid hade arbetat, och
folket livligt beredde sig till val av den författningsgivande församlingen, vilken
skulle sammanträde den 2 april 1918, beslöto bolsjevikerna att göra slut pä
- ’banditnästet’ % som de kallade Kokand.
Natten till den 13 februari 1918 provocerade bolsjevikerna ett "överfall77
på fästningen Kokand, i det att de bland de ryska arbetarna utbredde ryktet,
att mohammedanerna hade förklarat det heliga kriget. Tack vare sina intriger
lyckades bolsjevikerna åstadkomma en sammanstötning mellan de obeväpnade
mohammedanerna och den röda armén, och lyckades uppamma ett hat mot
mohammedanernas sida från den ryska befolkningens sida. Den röda arméns
barbariska förstöring av staden Kokand blev resultatet därav.
Våldspolitiken mot Turkestan kröntes sedan av en hungerblockad. I en del
av landet utbröt hungersnöd till följd av missväxt. Samtidigt funnos rika
förråd i en annan del, från vilken järnväg till den förra fanns. Enligt officiella
uppgifter uppgår antalet offer för bolsjevikernas uthungringssystem till 800,000.
Det bör tilläggas, att bland dessa olyckliga befunno sig inga ryssar, utan endast
mohammedaner. Under det denna tragedi utspelades, befann sig den rikaste
sädesrayonen i Turkestan (Aktubinsk) i bolsjevikernas händer.
Vad sovjetmyndigheternas praktiska politik beträffar, så hade den en rent
negativ karaktär och bestod över huvud taget i ett förintande av landets
demokratiska inrättningar och produktiva krafter. De enda positiva åtgärder, som
sovjet företog, var en konsekvent utsugning av invånarna. Särskilt betecknande
för denna är den bolsjevistiska jordpolitiken, vilken följde
kolonisatoriskt-imperialistiska linjer i det att man fråntog invånarna deras jord och gav den
at bolsjevikiska funktionärer. Denna politik motiverade man med den
national-bolsjevikiska argumenteringen, att endast ryssarna kunde vara bärarna av
proletariatets diktatur i Turkestan.
Icke mindre hänsynslöst förforo kommissarierna inom de övriga områdena
av den turkestanska folkhushållningen. Boskapen och bomullen togos i beslag
av kringströvande militärpatruller och skickades till Centralryssland.
Bönderna besvarade denna våldspolitik med att begränsa både boskapsskötseln och
bomullsodlingen till ett minimum.
Med hänsyn till, att sovjetregeringen vid förhandlingar med främmande
makter alltid utgiva den turkestanska bomullen som en av de viktigaste export-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
