Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1923 - Olberg, Paul: Rysslands orientpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYSSLANDS ÖRIENTPOLITIK 173
De olidliga förhållandena tvingade emellertid befolkningen att sätta sin
förhoppning till annat än bönerna till Allah. Sedan ett par tre år tillbaka höra
bondeuppror till ordningen för dagen i Turkestan.
Denna intensiva bonderörelse tvingade bolsjevikmyndigheterna att pröva
läget. Arbetar- och soldatrådens verkställande centralutskott och Rysslands
kommunistiska partis centralkommitté niäste i det bolsjevikiska ämbetsorganet
Prawda n:r 182, 1920, avgiva följande förklaring:
"Alla rapporter från Turkestan inberätta samstämmigt svartmålningar.
Särskilt detta: Sovjetapparatens otillförlitlighet. Avsaknaden av en verklig
sovjetpolitik, våldförande från den militaristiska, nationalistiska bourgeoisiens sid%
Den fullständiga aktionsfriheten för den gamla tjänstemannakåren och
ock-rarna, vilka i Turkestan representera det gamla tsaristiska Ryssland.
Därtill kommer det kommunistiska partiets sönderfallande och det skandalösa
tillståndet i det, då det är överfyllt av maskerade kommunister, vilka i verklig’
heten äro ganska främmande för partiet."
Till följd av detta sakernas tillstånd sändes till Turkestan på regeringens
uppdrag en kommission för att undersöka läget på ort och ställe. Denna
kommission uppehöll sig i landet under några månaders tid, och egendomligt nog
sysselsatte den sig icke endast med att göra bolsjevikpropaganda, utan gjorde
även verkliga bemödanden att lära känna förhållandena inom landet.1)
En av dessa "revisorer", G. Safarow, skriver i Prawda för den 20 juni
följande om undersökningen:
"Allt ifrån revolutionens första dagar befästades sovjetmakten i Turkestan
som ett tunt skikt ryska järnvägsfunktionärers herravälde. Alltjämt utbredes
den uppfattningen, att ryssarna kunna vara de enda bärarna av proletariatets
diktatur i Turkestan. Denna kolonisationsståndpunkt har i praxis haft de värsta
följder. Ingenstädes träder streberdömet så ohöljt i ljuset som i Turkestan.
Ingenstädes handla strebrarna med en så uppenbar cynism som här.
I staden Perowsk regerade den sovjetistiska självhärskaren Gershet. Ett helt
folk drogo bort ifrån honom, nämligen kirgiserna. Ungefär en miljon
människor dogo under denna vandring. (Se den ovan skildrade hungersnöden.) 1
Semiretschi exploaterar styrelsen de kirgisiska proletärerna i löneslaveri. På
fördrag av ockrare driver sovjetmyndigheterna och det kommunistiska partiet
bort kirgiserna från deras gård och grund, och det äktryska ockrardömet
fullkomnar dessa åtgärder genom lönnmord mitt på ljusa dagen. Officiellt
utfärdas socialistiska dekret, men i verkligheten voro största delen av
"nationa-liseringarna", "beslagen" och "konfiskationerna" ingenting annat än de rena
plundringarna.
De nationella olikheterna i Turkestan, olikheterna mellan européer och
invånare, yttra sig i alla hänseenden. Allt, som försiggår här, förefaller som
en dålig anekdot, och det är ett uppenbart hån mot kommunismens principer.
Tyvärr kunde vi icke förbättra något genomgripande. Kommunisterna i
Turkestan voro mycket egenartade, och de äro ännu icke borta alla."
*) Kommissionen begav sig till Turkestan på propagandatåget "den röda
Orienten"’ och bedrev under sitt uppehåll en livlig propaganda. Den spred t. ex.
en tidning, "Den röda Orienten", tryckt på fyra språk (ryska, tartariska,
kirgisiska och sartiska).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
