Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1923 - Händelser och spörsmål - Regeringsskiftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
Det är att märka/ att sakligt sett detta uttalande närmast hade den
innebörden, att riksdagens direktiv måste vara klara och bestämda och icke sådana,
att deras tolkning kunde bliva beroende på vilken person som tolkade dem.
Detta fel vidlådde utskottsförslaget. Därför krävdes såsom förutsättning för
regeringens kvarstannande, att klart utformade direktiv, mera i anslutning till
regeringspropositionens objektiva linjer än utskottets suddiga och
godtycklighet tillåtande förslag, antages. Detta skedde; andra kammaren biföll
propositionen och banade därmed väg för en ur regeringens synpunkt acceptabel
sammanjämkning. Även denna sammanjämkning antogs i andra kammaren
och förordades av hr Ekman i första. Men högern yrkade bordläggning till
efter påsk, och denna inträdde.
Under bordläggningstiden hände, att tre personer avgingo ur
arbetslöshetskommissionen. Varför? Det har ingen betydelse: men enligt deras utsago på
grund av det statsministerns uttalande i andra kammaren, varigenom en mindre
godtycklig formulering av direktiven framtvingats. Alltså i grunden därför,
att ett regeringen underlydande organ fått bestämda och inga subjektiviteter
tillåtande direktiv och det förebyggts, att detta organ i hägnet av suddiga
direktiv förde en annan politik än den ansvariga regeringen kunde godkänna.
Och denna avgång, icke det uttalande som enligt påstående föranlett den,
ty detta var ju bekant redan vid hans första förordande av
sammanjämkningen, var det motiv, varmed hr Ekman försvarade sin omsvängning. Alltså:
sedan en sammanjämkning åvägabragts. och förordats av hr Ekman, genom
vilken beroendet av kommissionens sammansättning vid direktivens
tillämpning förebyggts, så tog hr Ekman kommissionens förändrade sammansättning
till förevändning för att yrka avslag på sitt eget förslag!
Han har sedermera till sitt försvar anfört, att hans förtroende för
kommissionsmajoriteten deklarerats även vid sammanjämkningsförslagets
beredande. Detta saknar all betydelse. Eftersom med direktivens fasta
utformning i sammanjämkningen kommissionens sammansättning icke hade någon
betydelse för direktivens tillämpning, så är det klart, att detta förtroende icke
kunnat gälla den sakliga tillämpningen av direktiven. Det var saken alldeles
ovidkommande, vilket det ju icke varit i det ursprungliga utskottsförslaget.
Det var alltså en ärendenas sakliga handläggning ovidkommande, rent personlig
sympati för att vissa personer skulle sitta i arbetslöshetskommissionen, som
föranledde hr Ekmans hållning.
Denna företeelse bottnar djupare än man kanske är böjd att tro.. Det är
riksdagens direkta övergripande på den enligt grundlagen under regeringen
ensam lydande statsförvaltningen, den regerande riksdag utan ansvar, vilken
faktiskt leker åtskilliga folkrepresentanter i hågen, och en missförstådd
tradition från tidigare decenniers demokratiska strid mot ett autokratiskt
regeringssystem, som manifesteras i densamma. Så länge den svenska
demokratin var en relativt maktlös protestant, utan förmåga att
direkt taga regeringsbildningen i sina händer, och med riksdagen såsom enda
forum för sina synpunkters framförande, så var det ganska naturligt, att den
kom att inrikta sig på en kritisk nagelfaring inför offentligheten av de
autokratiska regeringarnas synder även i detalj. S. A. Hedins vidräkningar med
detaljer i förvaltningen, prinsbefäl, utnämningar och organisationsdetaljer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
