Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1923 - Händelser och spörsmål - Poincaré dikterar politiken i Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
185
Keynes påpekar i den engelska veckotidskriften The Nation att med detta
förslag går tyska regeringen mycket nära de belopp som engelska regeringen
uppställde i sitt förslag sistlidna januari. "Efter allt som hänt", skriver
Keynes, "skulle det vara överraskande om någonsin något mer kunde betalas.
Om vi ha möjligheter att erhålla detta vore det vansinne att bryta Europas fred
i den obestämda förhoppningen att få mera."
Poincaré däremot har blott kritik även för de ekonomisk^ delarna av tyska
regeringens förslag. Det är delvis oantagligt, delvis otillräckligt finner franska
regeringen. Först och främst är den erbjudna summan alldeles för låg. Den
sätter varken Frankrike eller Belgien i stånd att återuppbygga de härjade
områdena fastslås det. Dessutom äro ej ens de 30 miljarderna säkra.
Cuno hade framhållit svårigheten att fastställa Tysklands betalningsförmåga
i fasta slutgiltiga siffror på grund av de radande finansiella och ekonomiska
förhållandena i Tyskland. "Därför", heter det i tyska förslaget, "måste
varje lösning innehålla en elastisk faktor vilken motsvaras av den nuvarande
omöjligheten att göra en säker uppskattning". I detta se de höga allierade
makternas regeringarna blott ett försök från Tysklands sida att ytterligare
reducera sina förpliktelser. Enligt den i London 1921 uppgjorda planen hade de
allierade hänskjutit betalningen av nära % av tyska skulden till en obestämd
tidpunkt, som endast skulle avgöras av Tysklands ekonomiska tillstånd påpekar
- Poincaré. Mot detta hade tyska regeringen upprepade gånger protesterat och
framhållit att vad som hindrade den från att hålla sina löften var att den icke
kände den definitiva siffran. "Nu", heter det i franska svarsnoten, "vill
tyska regeringen reducera den fastställda delen av skulden med mer än 3/5
och den obestämda delen med över T/8, men behålla en obestämd del. Kunna
de allierade ha något skäl att tro, att tyska regeringen icke snart skall
återgå till sitt ursprungliga resonemang och påstå, att den icke känner till
totalsumman av sina förpliktelser?"
I de tyska förslagen rör det sig i själva verket blott om en nominell och
skenbar summa på 30 miljarder guldmark anser Poincaré.
Den effektiva delen skulle först börjas betalas den 1 juli 1927 och bli blott
20 miljarder. Tyskland begär alltså ett fullständigt moratorium på 4½ år
från den 1 jan. 1923, den dag då skadeståndskommissionen åter försatte det i
London bestämda betalningsschemat i kraft. Summan 20 miljarder blir för
övrigt även betydligt reducerad, eftersom ränta skall löpa intill 1 juli 1927
på intäkten av lånet. Om man räknar med en räntefot av sex procent, minskas
alltså de 20 miljarderna till 5,82 miljarder. Dessa låga förslag åtföljas
dessutom av förbehåll, som kunna medföra, att allt åter ifrågasattes efter några
månader. Tyska regeringen garanterar icke ens, att den summa på 20
miljarder eller mindre, med vilken den räknar, skulle effektivt inbetalas på angivet
datum. Tvärtom vill den, att om summan icke täckes av lånet, skall den icke
inbetalade delen löpa med den löjliga räntan av fem procent och amorteras
genom annuiteter. Anbudet innefattar ännu mindre garantier för de två
supplementära delarna på fem miljarder vardera, som skulle i princip betalas den
1 juli 1929 och den 1 juli 1931. En internationell kommission skulle enligt
förslaget bestämma huruvida dessa båda delar borde emitteras eller icke och
huruvida räntorna räknade från 1 juli borde betalas eller icke. En dylik osäkerhet
omöjliggör varje allvarlig värdering av anbudet.
På den punkt i tyska förslaget som rör den opartiska internationella
kommissionen och som ur neutral synpunkt otvivelaktigt måste räknas det tillgodo,
har franska regeringen ett svar till hands, som på ett markant sätt klarlägger
dess hållning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
