Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1923 - Händelser och spörsmål - Ord och sak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
med vederbörlig pondus, den verkliga kvintessensen av visdom i den ena frågan
efter den andra. Anderssons grupp torde ha den oförgripliga meningen, att
den blivit illa behandlad genom ett visst beslut i riksdagen, medan Petterssons
grupp torde ha den likaledes oförgripliga meningen, att beslutet var ganska
bra. Då har Andersson den oförgripliga meningen och den står dagen efter
att läsa i hans avisa, att sakskälen vid frågans behandling ingalunda fingo
gälla utan behandlades som luft. Pettersson däremot är lika fullkomligt
övertygad om, att sakskälen firat en verklig triumf över det kompakta oförståndet.
Och så en annan gång går det på motsatt sätt, och klichéerna byta plats mellan
de olika alster, vars uppgift i livet lär vara att visa vart vinden blåser.
Detta är utan tvivel också en mycket betydelsefull uppgift, som därtill fylles
med betydligt större effekt än den andra och högre uppgiften, som pressen
enligt talen vid festliga publicisttillfällen också lär ha, eller att vara ett
organ för folkupplysning och folkuppfostran. Den sistnämnda uppgiften lider
jämmerligt under det hårda faktum, att en uppfostrare själv först måste
uppfostras, och att förmågan att fylla spalter ingalunda är identisk med bildning,
kunnighet och skicklighet. Det händer allt som oftast, att den det offentliga
ordet i tal eller skrift mäktige medlidsamt tittar ned på de massor, som icke
äga eller icke utöva denna förmåga, och med patos i stämman förklarar, att
de oupplysta måste bibringas mera upplysning. Och upplysning — ja,
upplysning, det är att bringa dem till den oförgripliga meningen, som Andersson,
Pettersson eller Ture Nerman ha, och som är lika bergfast grundad, som
Anderssons och Petterssons och Ture Nermans oförmåga att överhuvud ha en
sakligt grundad mening. Men eftersom denna oförgripliga mening icke har
någon annan bärkraft än den, att vederbörande grupp tycker om den och hyser
den eller är disponerad för den, så är den oförbätterligt slö i eggen när det
gäller att sakligt hugga in på andra oförgripliga meningars domäner, och det
dumma folken blir alltså aldrig upplyst. Det har under den gångna vintern
rest land och rike runt en bolsjevikisk herre och hållit ekonomiska
upplysningsföreläsningar för det okunniga folket, möjligen med ur hans
upplysningssynpunkt gott resultat, med en barlast av ekonomiskt vett så ringa, att den lilla
farkosten vid första kontakt med en sakkunskapens vind skulle ha ohjälpligt
kapsejsat. Någon särskild kvalitativ skillnad mellan vad denne upplyste och
säkre, emedan hyggliga talresurser ägande herre bjudit och det som dagligen
bjudes det svenska folket i pressens ledarspalter, lär det doek inte vara. Så
det är inte skäl för någon att brösta sig.
Nu finns det ju undantag. Det finns tidningsmän och tidningar, som söka
samvetsgrant följa frågorna och dokumentera sina framställningar. Vid
somliga tillfällen kommer saken till sin rätt. Men de äro så sällsynta, inom alla
läger, att man blir glatt överraskad av dem. Även en samvetsgrann och kunnig
skribent måste dock hålla sakligheten inom rimliga gränser. Blir den för
starkt poängterad, försvinner trevligheten och läsekretsens intresse. Den
klassiska maximen för en skribent som vill slå an, dragen ur en djup observation
av människonaturens egendomlighet, och tillika det hårda öde, varunder
sakligheten i pressen städse pressas till nollpunkten, ligger ju klar och riktig hos
Göthe;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
