Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1923 - Händelser och spörsmål - Ett sista försök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSES OCH SPÖRSMÅL
253
ett visst ganska stort ekonomiskt utbyte av sin "pant". Därmed hade
Ruhr-området blivit den säkerhet som Poincaré eftersträvar och med den i sin hand
behövde han ej göra sig alltför stora bekymmer om skadeståndsbetalningarna
skulle utebliva. Det är denna position franska regeringen vill tillkämpa sig
innan den börjar underhandlingarna med Tyskland. Även gentemot England,
vars intressen knappast äro tillgodosedda genom ockupationen gäller det att
trygga denna ställning, och så sker om motståndet upphör. Därav förklaras
nu franska regeringens strävanden att få brittiska regeringen att ansluta sig
till kravet på motståndets avblåsning, men också den senares väl grundade
betänkligheter. Det är ej blott så att England överhuvud betraktar ockupationen
som ett högst förkastligt medel att framtvinga tyska skadeståndsbetalningar.
Genom att ställningen i Ruhr tryggades skulle franska regeringen ju helt och
hållet kunna diktera skadeståndsuppgörelsen ty ville ej Tyskland eller
England finna sig i de franska fordringarna, hade Poincaré blott att falla
tillbaka på sina soldater, ingenjörer och tjänstemän i Ruhr. Naturligtvis kan
många invändningar göras mot detta resonemang även ur fransk synpunkt.
Emellertid äro dessa de idéer som Poincaré synbarligen omhuldar. Det måste
också betonas att han så djupt engagerat Frankrikes intressen i Ruhraffären
att ett nederlag i denna kamp skulle bli ett nederlag även för Frankrikes
legitima intressen i skadeståndsfrågan och det är detta som gör den genom
Ruhrockupationen uppkomna situationen så ytterligt allvarlig. Ruhr har
faktiskt blivit till en valplats, där på bägge sidor krafterna mobiliserats med all
den styrka som de nationella intressena skänka. En avveckling av denna strid
kräver på bägge håll ett mått av behärskning och fredsvilja, som åtminstone
ännu ej förefinnes.
De synpunkter som i övrigt äro bestämmande för Poincarés
skadeståndspolitik kunna lämpligen anknytas till de olika punkterna i det tyska
memorandum. I punkt 2 av detta säges det:
Tyska regeringen hade i avsikt att snarast möjligt tillföra de
skadestånds-berättigade makterna avsevärda kapitalbelopp tänkt sig emitterandet av stora
lån. Så länge emitterandet av stora lånebelopp visar sig ogenomförbart, går
tyska regeringen även med på att dessa kapitalbelopp ersättas av ett system av
annuiteter.
Det ursprungliga tyska anbudet hade som man minns bl. a. kritiserats därför
att det knöt de föreslagna skadeståndsbetalningarna till möjligheterna att
upptaga lån på den internationella penningmarknaden. Detta utgjorde ju ett
osäkerhetsmoment. Betalningsterminerna kunde bli väsentligen förskjutna
genom lånesvårigheterna och så länge intet tillfrisknande i Tysklands
ekonomiska och finansiella liv inträtt kunde man med säkerhet förutse att dessa
skulle visa sig mycket stora. Från franskt håll betonades att %
skadeståndsrättigheterna ej finge underkastas dylika villkor. Tyska regeringens förslag om
annuiteter är sålunda att beteckna som ett framsteg, så mycket mer som den
därtill erbjuder vissa bestämda garantier för årsbetalningarna. I tredje
punkten av memorandum utvecklas detta garantisystem, vars avsaknad i det
ursprungliga anbudet även givit anledning till kritik.
3. Då de allierade regeringarna lägga vikt vid att redan nu erhålla exaktare
uppgifter rörande valet och utformandet av de av Tyskland påtänkta garan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
