Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1923 - Thorsing, Oscar: Skadeståndsdramats sista fas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKADESTANDS DRAMATS SISTA FAS
263
trätt i dagen under de senaste månaderna att något tvivel på dess
äkthet ej kan uppkastas. Detta är förklaringen till Poincarés envisa
fasthållande vid Ruhrpanten likaväl som till hans vägran att slå av
på de franska fordringarna annat än i proportion till likvärdig
kompensation i fråga om de interallierade skulder. Här träffar man
på en ny till synes lika oöverstiglig meningsskiljaktighet mellan
England och Frankrike än i avseende på Ruhr. Från första stund lät
Poincaré förstå att någon reduktion av skadeståndssumman kunde ej
komma i fråga för Frankrikes del än på de nyss nämnda villkoren.
Brittiska regeringen förklarade å sin sida att England redan vid
Pariskonferensen i januari detta år varit tvungen att tillbakavisa
detta förslag och preciserar i sin senaste not, daterad den 11 augusti
sitt totala krav på de allierade och Tyskland tillsammans till 14,2
miljarder guldmark eller en summa som motsvarar Englands skuld
till Amerika. Kunde det tänkas att Tyskland vore i stånd att förutom
de övriga allierades fordringar betala hela denna summa vore
problemet löst. Frankrike skulle då helt befrias från sina skulder till
England och följaktligen begränsa sin fordran till 26 miljarder plus
vad Amerika eventuellt komme att utkräva av de 15 miljarder
guldmark till vilka Frankrikes skuld uppgår. Blott Frankrikes och
Englands fordringar komme emellertid att väsentligen överstiga vad man
i allmänhet uppskattat Tysklands betalningsförmåga till. För att
Englands fordringar på de allierade skall kunna fastställas kräves
alltså att Tysklands betalningsförmåga undersökes. Ju högre denna
är desto mindre kommer England att utkräva av de allierade i
överensstämmelse med dess löfte att betrakta sin andel i det tyska
skadeståndet som en avbetalning av de allierades skulder.
Brittiska regeringen har också i not på not förklarat sin anslutning
till det tyska förslaget om en objektiv uppskattning av Tysklands
betalningsförmåga. Brittiska regeringen föreslår de allierade att
uppsätta en kommitté av ’’opartiska" experter för detta ändamål,
men får en hänvisning till skadeståndskommissionen till svar av
franska regeringen. Detta synes dock ej vara den största
svårigheten att övervinna. Franska regeringen är överhuvud ovilligast
låta bestämma Tysklands betalningsförmåga. Varför skulle en
uppslutning av denna kunna bli mera tillförlitlig nu än den som gjordes
19211 Enligt Versaillesfördraget har skadeståndskommissionen
befogenhet att tid efter annan undersöka Tysklands tillgångar och
betalningsförmåga och i händelse av behov utsträcka betalningstermi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
